Så blev Las Vegas nöjesindustrins smältugn

Möten.

I SAMARBETE MED CASUMOCASINO.SE. Ur ett storstadsperspektiv är den amerikanska staden Las Vegas varken särskilt stor eller folkrik, likväl är det få som inte har hört talas om den eller till och med har ”en natt i Vegas” på sin bucketlist. Hur blev egentligen Las Vegas världens nöjeshuvudstad?

Vid utkanten av den en amerikanska ökendelstaten Nevada hittar vi Las Vegas. Hit reser närmare 40 miljoner turister årligen för att ta del av stadens annorlunda utbud. Till skillnad från andra populära turistdestinationer är det nämligen storslagna shower och spel om pengar som är den stora dragkraften. Här uppträder några av världens största artister och antalet filmer och böcker om den syndfulla staden är oräkneliga. Detta är extra fascinerande om man blickar tillbaka och ser hur staden växte fram under 1900-talet.

Från vattenstop till den första nattklubben

Las Vegas är spanska för ”ängarna” och namnet kommer från de upptäcktsresande som stannade till för att dricka ur områdets gräsklädda vattenkällor under sin färd mellan Salt Lake City och Los Angeles. Att vara ett ”vattenstop” var också Las Vegas främsta funktion fram till 1905, då lantägaren William Andrews Clark började sälja av stora delar av sin mark. Många sökte sig till området och snart växte en småstad fram.

Men det var inget enkelt liv i den lilla ökenstaden och länge fanns det inga större framtidshopp. 1928 ändrades detta och den avgörande faktorn var ironiskt nog den stora depressionen. Över 40 000 amerikaner sökte sig till den lilla ökenstaden i hopp om att hitta jobb. Tre år senare öppnades den första nattklubben, The Pair-O-Dice Club, på Highway 91, som sedan skulle bli den berömda ”Las Vegas Strip”.

Liberace, Frank Sinatra och Elvis Presley

Under 1940-talet blomstrar Vegas. I samband med spritförbudet flydde många fifflare och gangsters från Los Andeles till Nevada. 1941 öppnades stadens första kasino El Cortez, som tätt följdes av The Last Frontier och The Flamingo Hotel. Det var också i samband med detta som stora artister börja uppträda här. 1944 gör underhållaren och pianisten Liberace sin Las Vegas-debut.

Ja, Las Vegas står sannerligen i full blom, men detta är bara början. 1951 börjar Frank Sinatra och resten av ”The Rat Pack” hålla regelbundna shower i ”City of Lights”. Intresset för Vegas är enormt och under 1954 åker åtta miljoner turister för att pröva lyckan på stadens enarmade banditer och roa sig ända in i gryningen.

1967 kommer Elvis Presley till Las Vegas och intresset för staden når skyhöga nivåer. Det var också med hans 837 (!) Las Vegas-spelningar som han blev den stora symbolen för nöjesstaden, och på sätt och vis förevigade relationen mellan spel och musik.

En nöjesindustri i förändring

Sedan dess har stadens underhållningsutbud utvecklats rejält. Här finns det allt från trollerishower och cirkusar till hösta nivån av ståuppkomik. Exempelvis är Jerry Seinfeld en regelbunden stamgäst på det legendariska kasinot Caesars Palace.

Att Vegas har breddat sitt nöjesutbud är inte heller särskilt konstigt. Idag är det lättare än någonsin att spela kasinospel på annat håll. Konkurrenssituationen ser helt enkelt annorlunda ut. Det finns massor av internetbaserade kasinon att nå direkt via telefonen, som både är billigare att spela på och som har bra anmälningserbjudanden till sina nya kunder. Exempelvis finns det dem som ger ett par hundra procent extra i insättningsbonus, och detta är inte något Las Vegas riktigt kan konkurrera med.

Vad som blir nästa steg för Las Vegas återstår att se. Allt fler åker till Macau för att uppleva spelkulturen där, och allt fler väljer att stanna hemma och spela online istället. Än så länge råder det dock ingen brist på ”Sin City”, men vad framtiden har att utvisa återstår att se.

***

Mer att läsa: Åtta filmer i Las Vegas-anda

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.