SJÄLVBIOGRAFI. Bo Bjelvehammar har med stor behållning läst ”Upptakten – en litterär arbetare” av Torgny Karnstedt. Det är första delen i en planerad självbiografisk trilogi.
Torgny Karnstedt är en arbetarförfattare
Upptakten – En litterär arbetare av Torgny Karnstedt
Karnstedts förlag
Torgny Karnstedt är författare, föreläsare och bokförläggare. Han har ett skiftande arbetsliv bakom sig. Arbeten som lagerchaufför, svetsare och fabriksarbetare, men även som dramapedagog.
Den litterära debuten kom 1977 med ”Slamfarmen”, som bygger på dagboksanteckningar från ett smutsigt och farligt arbete på en kemisk fabrik.
I den nya boken skriver Torgny Karnstedt sin självbiografi. Det ska bli tre delar och han ska ses som en arbetarförfattare.
Vi får bilder från ett gryende 50-tal, rekordåren under 60-talet och det upproriska 70–talet.
Det är en noggrann och detaljrik framställning, där de primära källorna är dagböcker och brevväxlingar. Tänk, i dag finns inte detta ord – brevväxling, det är rödlistat liksom ordet brevlåda.
Klasskamp och agitation
Jag kan inte minnas att Torgny Karnstedt nämner ordet polarisering, ett flitigt förekommande ord i den politiska debatten i dag.
Men under den här tidsperioden är det starka motsättningar mellan skilda intressegrupper; ord som agitation, klasskamp och kapitalets makt är vanliga. Det är en klar och tydlig ideologi, som driver Torgny Karnstedts värderingar och ställningstaganden.
Det är inga mesar som är riktmärken, utan män som Anton Nilsson, Amalthea-mannen. En sann och ärlig förebild!
Torgny Karnstedt deltar flitigt i den politiska och fackliga debatten, han säljer stridsskrifter och försöker att mobilisera och agitera bland sina arbetskamrater. Han är ingen bekväm arbetare, för arbetsgivaren.
Påpekar missförhållanden
Han drar sig inte för att påpeka brister och missförhållanden i arbetsmiljön, samtidigt gör han nogsamma anteckningar, om det som händer och det som sägs omkring honom på arbetsplatsen. Han är både populär och impopulär bland de egna. Många vill ha lugn och ro, tycker orden är svulstiga och stora och att det viktiga är att ha ett arbete och sköta det. Att det är farligt för hälsan och alla relationer – det får man svälja.
Torgny Karnstedt och Skånska Teatern
Det finns ett avsnitt, som jag uppskattar särskilt, det är texterna kring Skånska Teatern i Landskrona, under en period på 70-talet och 80-talet när Peter Oskarson var konstnärlig ledare.
Det var en period av politisk klarhet och tydlighet – allt arbete kretsade kring politiska husgudar och dramatikens lysande stjärnor. Det var ett uppoffrande arbete kring att komma så nära texterna och bilderna, som det var möjligt. Allt mejslades fram i samtal och åter samtal. Ändlösa överläggningar, utan slut, det fanns alltid saker, som kunde bli bättre. Och arbete med den ständiga frågan, om att nå fram till vanliga människor, till människor, som var teaterovana.
Torgny Karnstedt skrev själv ett stycke för Skånska Teatern under denna tid och i detta arbete mötte han verkligt stöd och sann vänskap.
Infallsrikt och angeläget
Boken är infallsrik, det finns viktiga inslag om samspelet och dynamiken inom familjen, som jag inte hinner behandla här. Men familjen har mycket stor betydelse för Torgny Karnstedt.
Det som gör boken så angelägen är att den bygger på goda källor och på livserfarenheter som är självupplevda, inte påhittade och tillrättalagda. Allt framställt på ett livfullt och engagerande sätt.
bo.bjelvehammar@opulens.se
