Poeten Clemens Altgård

Litteratur
Clemens Altgård. (Bild: Sveriges radio).

ÖVERSÄTTNING. ”På ett kafé på Kaptensgatan pratade vi om livet, men också om döden. Och han gav mig sin senaste bok Odöd som jag lovade att översätta till spanska”, skriver Omar Pérez Santiago.

Den mäktiga diktboken Odöd av Clemens Altgård gavs nyligen ut i Chile av Ediciones Cinosargo, med mina översättningar till spanska.

En journalist här i Chile frågade mig hur jag känner Clemens Altgård. Det var i Malmö, där jag på 80-talet levde i exil, som jag lärde känna honom. Jag minns Malmö som en kylig stad, med en iskall vind som det allra värsta. Jag minns så väl hur jag på morgnarna med rykande mun tog mig fram på ishala gator för att ta bussen till mina lektioner i en skola i Rosengård, där jag arbetade för att tjäna ihop till uppehället. På eftermiddagarna satte jag mig på Kafé Siesta i centrala Malmö, ett kvarter från min lägenhet. Där nämnde någon en dag lyrikern Clemens Altgård.

Eftersom jag frilansade på tidningen Arbetet ringde jag upp Altgård och besökte honom i hans lägenhet. Det hängde några affischer i Dadá-stil på väggen. Vi lyssnade på punkrockband. Clemens bjöd mig på en dyr italiensk likör och gav mig en bok av den danske poeten Michael Strunge, som han hade översatt till svenska. Vi pratade en stund om hur avantgarden uppkommer. Min intervju kom senare att publiceras i tidningen Arbetet.

Varje helg organiserade jag och min chilenske vän Rubén Aguilera  konstnärsaktiviteteter på Kabaré Fredman i Folkuniversitet. En dag gjorde vi en affisch som sattes upp på olika ställen i Malmö och som det stod Malmöligan live på, och under det namnen på nya poeter i Malmö. Bland dessa utmärkte sig Clemens Altgård.

Kabaré Fredman fylldes på kvällarna av punktjejer och punkgrabbar, alla klädda i ilsket svarta kläder som de köpt i andrahandsaffärer. Senare översatte jag dessa poeter till spanska och de kom att publiceras i boken La Pandilla de Malmö (Malmöligan, 1989).

Efter 25 år återkom jag till Malmö och hade då nöjet att sammanstråla med min gamle vän Clemens, som nu hade blivit en litterär personlighet. På ett kafé på Kaptensgatan pratade vi om livet, men också om döden. Och han gav mig sin senaste bok Odöd som jag lovade att översätta till spanska. Tillbaka  i Chile ägnade jag många timmar åt att översätta boken. Jag tillbringade också många timmar åt att prata med Clemens om hans dikter online.

Clemens läser den portugisiske författaren Fernando Pessoa, en vit magiker som spelade ett historiskt schackparti mot ockulisten Aleister Crowley. Denne utövade i sin tur inflytande på argentinaren Xul Solar, som 1924 återvände till Argentina och stod för kontakterna mellan ockultismen och det konstnärliga avantgardet. Han utövade bland annat inflytande på mästaren Jorge Luis Borges.

Altgård har också läst författare som den svenske mystikern Swedenborg, finlandssvenska Edith Södergran och William Blake. I unga år intresserade sig Altgård för I Ching, tarot och kabbala. Han inspirerades av beatnikgenerationen och 60-talets konstnärliga avantgarde. Altgård hade under 80-talet även ett nära samröre med den mörka och magiska punkkulturen. Vad bestod den av?

För det första av något jag delar: att vi lever i en fragmentarisk värld. Människan är en fallen ängel, ännu levande, odöd. Världen är inte en plats för de svaga och inte ett land för de gamla (No Country for Old Men, W. B. Yeats, Camino a Bizancio).

Och vad är alternativet, enligt Altgård?

Att återvända till avantgardena.

Och vad är det för råd han ger?

Gå din egen väg. Lämna ditt hem, sätt dig i rörelse. Sök nya erfarenheter. Gå inte längs samma gamla vägar. För att försiktigt hela ett sår måste man ut och gå.

Acceptera barnets vistom om du vill komma in i himmelriket.

Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in” Markus (10:15).

OMAR PÉREZ SANTIAGO

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Gå till Toppen