Metodiskt noggrant om ökande utanförskap

Litteratur
Niklas Altermark (foto: Martin Nordin)

FORSKNINGSARBETE. ”Niklas Altermark har, med gediget forskningsarbete, inkluderande intervjuer och annat underlag, satt fingret på en öm punkt i det svenska välfärds- och rättssamhället”, skriver Thomas Wihlman.

Avslagsmaskinen av Niklas Altermark
Verbal förlag

Om du blir sjuk är det kanske inte så sannolikt att du går till Försäkringskassan för att få hjälp med att bli frisk. Försäkringskassans uppgift, eller i alla fall en av de viktiga uppgifter de har, är istället att se om du är arbetsför och om du har rätt till sjukersättning eller inte. Så var det i alla fall förr.

Men 2015 hände något. Dåvarande socialminister Annika Strandhäll och regeringen tyckte att kostnaderna för sjukförsäkringen stigit i höjden. Kassans uppgift blev nu att fokusera på att få ner det så kallade sjuktalet, därigenom minskade statens utgifter. Genom att sjuktalet gått ner kan man kanske tro att Försäkringskassan bidragit till människors tillfrisknande.

Det här är bakgrunden till Niklas Altermarks bok Avslagsmaskinen. Altermark är forskare i Lund, statsvetare, och går med vetenskapligt metodisk noggrannhet till väga för varför nu allt fler människor, specifikt efter 180 dagars sjukdom, ställs i utanförskap. Utan sjukpenning, utan jobb och, som en sista utpost, ett magert försörjningsstöd.

Altermarks bok är nästan lika spännande som en deckare. För Försäkringskassan börjar som sagt 2015, utan något som helst riksdagsbeslut men enligt ministerns anvisningar (se där, lite ministerstyre kanske?), att bete sig och genomföra sin uppgift på ett helt annat sätt än tidigare. Är det så att de klarar sin uppgift genom att kunna erbjuda nya medicinska resurser och stöd till de sjuka? Självklart inte. Nej, de agerar på ett helt annat sätt. Försäkringskassan omtolkar begrepp och arbetar internt fram nya uppdrag.

Centralt är begrepp som ”normalt förekommande arbete”. Det innebär i praktiken, enligt Altermark, att en person med av läkare konstaterad sjukdom och arbetsoförmåga kan arbeta med vilket arbete som helst, som man kan sätta stämpeln ”normalt förekommande arbete” på. Sådana arbeten anses kräva noll fysisk ansträngning eller noll kognitiv förmåga. Är det någon som känner till ett sådant jobb?

Försäkringskassan använder sig också av beteckningen ”objektiva undersökningsfynd”, där de kräver att läkaren ska kunna specificera data/värden efter en undersökning. Det oaktat att det finns en hel del sådana sjukdomar, ett typexempel är ME (Myalgisk encefalomyelit), där forskningen ännu inte fått fram sådana data (även om det som när det gäller ME finns forskning som visar att det skulle kunna vara möjligt framöver). Hur mycket än en vårdcentralsläkare hinner med på en kvarts undersökning och samtal, så räcker inte det för att uppnå FK:s högt satta ribba gällande undersökningsfynd.

Altermark visar också på hur den undersökningsplikt en myndighet anses ha, helt kan negligeras av Försäkringskassan. Undersökningsplikten handlar alltså om en skyldighet att införskaffa sig ett gediget underlag innan beslut tas. Dessutom ignoreras vägledande domar från Förvaltningsrätten med flera.

Medarbetare som inte kan leva med den nya linjen slutar. Andra, yngre medarbetare kommer till, med mindre erfarenhet och sämre förmåga att reflektera över arbetssättet och rättstillämpningen. Eftersom man inte har erfarenhet av något annat än Försäkringskassans nya modell.

Försäkringskassan har gjort sin plikt, och hävdar då paradoxalt nog att de arbetar effektivt.

Nå, konsekvensen blir att sjuktalen sjunker, så Försäkringskassan (och Strandhäll) når målet. Men människor blir utförsäkrade, får leva på anhöriga, ta lån, sälja bilen och blir allt sjukare och allt mer ekonomiskt utsatta. Försäkringskassan har gjort sin plikt, och hävdar då paradoxalt nog att de arbetar effektivt. Men kostnaderna får någon annan kassa, till exempel kommunen eller den enskilde, ta. Att rättssäkerheten är högre än tidigare, är en bedömning som återkommer i årsredovisningarna från Försäkringskassan.

Facit: Allt fler tragedier, ökad självmordsbenägenhet och allt fler utförsäkrade efter 180 dagar. Det strandhällska direktivets mål och kraven på myndigheten uppnås, men ministern avgår. Efterträdaren, Ardalan Shekarabi, börjar uppfatta den omfattande kritiken mot Försäkringskassan och systemet från forskare, från utförsäkrade, i sociala medier etc. Dessutom från myndigheten Inspektionen för socialförsäkringen. Allt står alltså inte rätt till. I skrivande stund har Centern och Vänstern tagit initiativ till en utskottsuppmaning till regeringen att se över missförhållandena och tycks få med sig Socialdemokraterna på detta.

Så nu kanske vissa justeringar är på gång. Kanske är det faktiskt så att inte alla kan göra ”sin plikt”. Kanske är det så att man faktiskt kan bli långvarigt sjuk och arbetsoförmögen? Kanske är det så att myndigheten bara gjort ont värre fast Försäkringskassan talar om kvalitetssäkring och ökad rättssäkerhet?

Vi får se hur det blir. Men Altermark har, med gediget forskningsarbete, inkluderande intervjuer och annat underlag, satt fingret på en öm punkt i det svenska välfärds- och rättssamhället. Välskrivet, och nästan årets deckare.

THOMAS WIHLMAN

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Från dödens väntrum

SJUKDOMSSKILDRING. ”Allt är en smärtsam och ärlig läsning”, skriver Bo Bjelvehammar som