SPANING. “Garth Risk Hallberg jämför Knausgård med en amerikansk bjässe: ‘He is, like Whitman, a farsighted rather than nearsighted visionary.’ Det är kanske att ta i, men uppskattningen är genomgående i artikeln”, skriver Ivo Holmqvist.
En novell som trycktes i The New Yorker häromveckan var inte bara lång. Det brukar de vara, inte minst de som J. D. Salinger först fick publicerade där. Den hade dessutom en vindlande titel: As You Would Have Told It to Me (Sort of) if We Had Known Each Other Before You Died.
Den är lätt surrealistisk och läsvärd, men dessutom hörvärd som man kan konstatera eftersom författaren själv läser den på denna ansedda veckotidnings websida, med ett vackert och dessbättre inte överdrivet amerikanskt uttal. Att Jonas Hassen Khemiri kan fånga sina åhörare märkte jag redan för bra många år sedan när jag fick ner honom på gästbesök till mina studenter på Gents universitet i Belgien.
Och i senaste numret av The New York Times Book Review, för första oktober, recenserar Garth Risk Hallberg Autumn av Karl Ove Knausgård, långt och välvilligt. Han jämför med en amerikansk bjässe: ”He is, like Whitman, a farsighted rather than nearsighted visionary.” Det är kanske att ta i, men uppskattningen är genomgående i artikeln.
Det är den också i en tidigare intervju i samma tidning. Den 17 augusti svarade Knausgård där på ett drygt tjog frågor, mest om sin läsning. Just då höll han på med Steinbecks ryska dagbok, och han hade gärna bjudit James Joyce och Homeros på middag. Om han skulle rekommendera den amerikanske presidenten en enda bok (just nu en svindlande tanke!) så vore det Prousts På spaning efter det som flytt.
Han läste tidigt Dumas och Flaubert, och mängder av biografier, och levde sig som tonåring in i Hamsuns Löjtnant Glahn – det var han inte ensam om. De roligaste författare han läst är Thomas Bernhard och Celine (hans Döden på krita), och han beundrar bland andra Lars Norén, Svetlana Aleksievitj och Kazuo Ishiguro, och läste Turgenjevs En jägares dagbok med behållning, på Horace Engdahls rekommendation.
Och så får vi veta att han har fyra hus fulla med böcker, i vild oordning. Vi råkar bo i samma by som han och vet att hans närmaste grannar också har välförsedda bokrum, ett av dem med vackert röda bokhyllor. Om hans är det också vet jag inte. De är dolda bakom en hög häck, och hans privatliv är hans och ingen annans.
ivo.holmqvist@opulens.se
