PROSA. Inte så sällan lyckas Terézia Mora formulera en skarp sanning om kärleken och människorna i Aliens, som är en smärtsam och gripande novellsamling, skriver Thomas Almqvist.
Aliens av Terézia Mora
Översättning: Linda Östergaard
Rámus
Terézia Mora föddes 1971 i Sopron, Ungern, och växte upp i en tvåspråkig miljö. Efter den politiska vändningen i Ungern flyttade hon 1990 till Berlin för att studera hungarologi och teatervetenskap vid Humboldt-universitetet. Hon skriver på tyska men översätter gärna från ungerska. Hon har till exempel översatt flera av Péter Esterházys böcker till tyska. På svenska finns sedan tidigare romanerna Alla dagar och Monstret. Mora belönades med Bϋchnerpriset för just ”Aliens” 2018. Det är det mest prestigefyllda priset inom tysk litteratur.
Aliens består av tio noveller, som handlar om ensamhet och relationer. Vi kan vara förälskade tonåringar, ensamstående föräldrar eller åldrande pensionärer. Vi har förlorat i kärlek, aldrig funnit den eller också drömmer vi om den. Mora skriver om ensamheten i vår tid.
Alla huvudpersonerna är ”aliens”, det vill säga främlingar i vår tid, sett till relationer och utveckling. Här finns universitetsläraren som flyr ett kraschat förhållande, den japanske professorn som är förälskad i en gudinna eller städerskan som på sin cykel susar fram genom de hemlösas vardagsrum.
Novellerna utspelar sig i Tyskland, England och Japan, men skulle egentligen kunna utspela sig var som helst. ”Aliens” är en novellsamling om människor, med mindre tonvikt på tid och miljöskildring.
Personskildringen är ytterst närgången och naken i de oftast stillsamt berättade novellerna, men med en stor inre dramatik. Mora är psykologiskt insiktsfull och känns trovärdig, när hon berättar om både häftiga passioner och intensiv ömhets- och närhetslängtan. Det intensivt konkreta men säregna språket ger autenticitet åt novellerna.
Tonläget är ofta skärande och påträngande, där jag som läsare tvingas ta ställning. Novellerna är inte svårtillgängliga men kanske ändå inte så lättlästa på grund av det ibland annorlunda innehållet. Stämningen kan vara ljus eller mörk, när Mora konkretiserar tomheten, där kärleken saknas. Vi får ett antal träffsäkert tecknade typer och pregnanta situationsbilder, när hon skriver om den lilla människans livsvillkor. Ändå förklarar hon inte allt, allt är inte direkt uttalat, vilket ger en gåtfull stämning åt flera av novellerna.
Här finns ett personligt uttryck, som jag upplever som en enorm friskhet. Inte så sällan lyckas Mora formulera en skarp sanning om kärleken och människorna i ”Aliens”, som är en smärtsam och gripande novellsamling. Hon skriver varmt, kärleksfullt och med ett stort mått av empati om sina ”aliens”. Mora är en ny bekantskap för mig, men jag ska absolut läsa mera av henne.
thomas@opulensforlag.se
