Ett land i krig men hoppet lever

Litteratur
Paul Frigyes under manifestationen för Dawit Isaak i Stockholm 2015. Bildkälla: Wikipedia.

RESESKILDRING. Paul Frigyes I Ukraina på drift. Oligarker, aktivister och en kvarglömd fimp bygger på författarens samtal med olika individer och deras erfarenheter runt om i landet. Bokens styrka är att den visar hur olika historiska idéer präglar samhället och varför Ukraina skiljer sig så mycket från Putins Ryssland, menar Vladan Lausevic.

 

I Ukraina på drift. Oligarker, aktivister och en kvarglömd fimp
Av Paul Frigyes
Silc förlag

Jag gillar att besöka Ukraina och hade inte coronapandemin ägt rumt hade jag varit i huvudstaden Kiev i maj, på European Liberty Forum som organiseras av tankesmedjan Atlas Network. När jag senast var i landet, hösten 2019, var framtidsoptimismen tydlig under de samtal jag förde med såväl taxichaufförer som akademiker. Ukraina fångade mitt intresse under revolutionen 2013-2014, den så kallade Euromajdan. En omvälvning som påminde mig om den postkommunistiska transformeringen och kampen för demokrati i Serbien i samband med att Slobodan Milosevics korrupta och auktoritära regering störtades i början av 2000-talet.

I Ukraina på drift. Oligarker, aktivister och en kvarglömd fimp har tematiska kapitel och baseras på författarens samtal med olika individer och deras erfarenheter när det kommer till bland annat historia, miljöfrågor och företagande. En styrka är att boken utöver att beskriva samtiden också jämför hur Ukraina utvecklats sedan Frigyes första vistelse i landet 2002, när landet fortfarande ansågs befinna sig i ett postsovjetiskt tillstånd.

Om jag skulle beskriva boken med ett ord vore det mångfald eftersom den visar olika sidor av Ukraina. Frigyes återger samtal och intervjuer med allt från postmateriella och välutbildade klimataktivister till individer som tror på behovet av en stark ledare och konspirationsmyter om George Soros. Var femte person i landet är något annat än etnisk ukrainare. Under Frigyes resa runt om i landet beskrivs de olikheter i såväl matkultur som mentalitet som finns i denna etniska mångfald.

Med tanke på den tematiska indelningen kan olika läsare finna sina favoritberättelser. För mig som både är historiker och intresserad av klimatfrågor är det särskilt intressant att läsa om besöken i Poltava och gruvstaden Kryvyj Rih. Dels med tanke på det kända slaget 1709 och hur den används idag i politiska syften och dels angående ekologiska problem. Författaren skriver att Kryvyj Rih är ”utan konkurrens den märkligaste stad jag besökt. Inte minst för att den är Europas längsta.”

I boken beskrivs utförligt vilka idéer som präglade landet under kommunistperioden och hur det ser ut idag. Om hur moderniseringens och kommunismens symbolspråk existerar sida vid sida, vilket märks tydligast i författarens besök i industristaden Charkiv. En stad som är känd för traktor- och stridsvagnstillverkning med där gamla fabriker nu kompletteras med coworking spaces för entreprenörer. Något som påminner mig om de personer i den ukrainska blockchain-communityn jag lärde känna ifjol.

Men Frigyes hade gärna fått problematisera mer kring den ukrainska nationalismen vilken han beskriver som globalt och frihetligt inriktad, vilket ju låter paradoxalt. Visst är den ukrainska nationalismen, med tanke på kriget och invasionen, en motreaktion på den ryska nationalismen, men det ändrar inte det faktum att här finns tydliga populistiska drag. För bara 10-20 år sen var Ukrainas nationalister i allmänhet mot EU och anti-väst och fixerade vid nationell suveränitet, vurmade för auktoritära styren och ville avskaffa det ryska språket i statens institutioner. Idéer som återigen skulle kunna blossa upp.

Genom sina drygt 200 sidor ger boken massor av viktiga och intressanta detaljer för den läsare som vill förstå Ukraina och vart landet är på väg. Särskilt intressant är att det kan råda optimism och framåtanda i ett land som befinner sig i krig om man jämför med utvecklingen i exempelvis EU där pessimism och nostalgipolitik råder i högre grad.

VLADAN LAUSEVIC

Vladan Lausevic är stockholmare och aktiv som skribent, liberal debattör och aktivist med intresse för såväl mjuka som hårda politiska frågor. I bagaget har en examen i historia och Europastudier. Vladans motto: “Jag har ingen identitet, jag har bara identiteter”.

Det senaste från Litteratur