En osannolik folkhemshjälte

Litteratur
Harry Schein 1948. Foto: Wikimedia Commons

KÄNSLOMUR. Vem var människan bakom de eleganta kostymerna och den skarpa, aldrig sinande svadan? Elisabeth Brännström har läst en nyutkommen biografi över Harry Schein.

Harry Schein. En biografi av Per Vesterlund
Albert Bonniers förlag 201

1939 steg en snart femtonårig ensamkommande judisk flyktingpojke av färjan i Trelleborg. Han var hemmahörande i Wien, som efter Tysklands Anschluss 1938 hade blivit livsfarligt för judar, och hade precis hunnit undan den fälla som snart skulle slå igen om så många av hans landsmän. Pojken hette Harry Leonard Schein och han hade skickats till Sverige av sin oroliga mamma, Ida, som förstod att pojken inte skulle ha en chans om han blev kvar i sin hemstad. Ida Schein hade ordnat en plats åt sin son på en av de bussar som genom samröre med mosaiska församlingar i Europa transporterade barn till säkra platser undan den förödelse som var på väg. Ida Schein skulle själv mördas i ett av tyskarnas koncentrationsläger tillsammans med Harrys styvfar, medan Harry i stället var på väg mot en fantastisk karriär och ett liv med många berg-och dalbanor som tyvärr fick ett sorgligt alkoholindränkt slut i lyxvillan vid Kevinge strand i Danderyd.

Harry Schein skulle utveckla sig till en ganska osannolik folkhemshjälte. En socialdemokrat i exklusiva kostymer som körde dyra bilar, gifte sig med skådespelerskan Ingrid Thulin och världsvant rörde sig i både den svenska och den amerikanska kändisvärlden. Han grundade Svenska Filminstitutet, var vd för Sveriges investeringsbank och var under så gott som hela sitt liv en skarp debattör och skribent, som inte väjde för att reta upp sina motståndare genom att problematisera brännande frågor i den svenska kulturdebatten. När han dog 2006 av den alkoholrelaterade Korsakoffs sjukdom hade han uträttat mycket och blivit både älskad och hatad. Han hade kommit hit, etablerat sig, blivit en kändis och förändrat svensk filmpolitik, men vem var egentligen människan bakom de eleganta kostymerna och den skarpa, aldrig sinande svadan?

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

 

 

I sin biografi över Harry Schein försöker författaren och filmvetaren Per Vesterlund bland annat svara på den frågan, men försöket rinner för det mesta ut i sanden och Scheins känsloliv förblir nästan så dolt för allmänheten som han själv uppenbarligen ville att det skulle vara. I sin självbiografi Schein (1980) berättar han om sin bakgrund i Wien, sina förhållande med kvinnor och sitt liv i Sverige, men han döljer sig för det mesta bakom en hård fasad och Per Vesterlund har inte helt och hållet lyckats med att bryta igenom den mur som Schein mycket noggrant byggt upp mellan sig själv och omvärlden. Inget nytt framkommer och man kan bara fortsätta att försöka gissa sig till hur Harry Scheins känsloliv såg ut och varför han vid slutet av sitt liv återgick till att tala tyska och angav sin adress som den adress i Wien där han bott med sina föräldrar och sin syster.

För övrigt är det här en väl underbyggd, välskriven biografi om en osannolik folkhemshjälte. Det märks att Per Vesterlund gått in för att granska varje aspekt av Harry Scheins liv och karriär. Tyvärr tar avsnitten om just karriären inom filmbranschen över lite väl mycket, och om man inte har filmvetenskap som specialintresse kan det ibland kännas något överväldigande. Jag hade också önskat att författaren hade kunnat föra oss lite närmare människan Harry Schein, men kanske är det så att det inte finns så mycket mer att upptäcka än den bild som Schein själv valde att framhäva.

ELISABETH BRÄNNSTRÖM

 

 

 

 

 

 

 

Alla recensioner av Elisabeth Brännström

Det senaste från Litteratur

Läsvärd debutroman

SPRÅKKÄNSLA. Maja Thrane skriver med en säker språkkänsla i en prosalyrisk stil,

Sårig sannsaga

Klubben är en imponerande välskriven bok, grundligt researchad och mycket nyanserad med
Gå till Toppen