En familj i fritt fall

Litteratur
Mattias Edvardsson. Foto: Caroline Andersson

FALSKHET. ”Det existerar till sist bara ett kitt som håller ihop dessa tre mycket olika människor: viljan att ljuga för att rädda en familjegemenskap som nästan enbart har funnits på pappret och i föräldrarnas föreställningsvärld.” Elisabeth Brännström om Mattias Edvardssons nya roman.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
Forum förlag

Familjen Sandell, prästen Adam, juristen Ulrika och deras nittonåriga dotter Stella är en helt vanlig svensk medelklassfamilj. De bor i Lund, där Adam och Ulrika för över tjugo år sedan träffades på Wermlands Nation, och sedan dess har deras liv flutit på nästan som alla andras i den påstått lugna akademiska ankdammen. Karriärerna går bra, det sociala livet fungerar som det ska och ingen av de tre familjemedlemmarna gör något större väsen av sig. Åtminstone är det så tillvaron ser ut i Adam och Ulrikas ganska naiva föreställningsvärld.

Det är inte förrän Stella anklagas för mord på en betydligt äldre pojkvän som familjens inre kärna börjar falla sönder och Adam och Ulrikas lojaliteter prövas. Vem ska man egentligen hjälpa, Stella eller det samhällsmaskineri som på goda grunder vill döma henne till livstids fängelse för mord?

1233556297

I En helt vanlig familj lyckas Mattias Edvardsson nyansera bilden av en familj som trots sin normala yta egentligen sedan många år befunnit sig i en form av fritt fall. Det högt älskade ensambarnet Stella har aldrig varit så välfungerande som föräldrarna inbillat sig, tvärtom har hennes avvikande beteende funnits med i bilden och noterats av utomstående ända sedan förskoleåldern. Att Adam och Ulrika under åren alltför ofta blundat för Stellas aggressionsutbrott har inte förbättrat situationen, och att de nu i desperation snabbt måste bestämma sig för att ljuga under ed ökar bara deras egen ambivalenta inställning till dottern, och deras tendens att vilja skyla över obehagliga sanningar blir allt tydligare.

Den enda som är ärlig mot sig själv och ibland också mot andra är Stella, vars berättarröst rättframt erkänner bristerna hos den egna personen och samtidigt cyniskt analyserar föräldrarnas osäkra förhållande till varandra, till henne och till hennes bästa kompis Amina.

Romanen pendlar mellan de tre familjemedlemmarnas tydligt individuella röster. Familjen Sandells historia pusslas ihop genom huvudpersonernas helt olika bilder av verkligheten. Det existerar till sist bara ett kitt som håller ihop dessa tre mycket olika människor: viljan att ljuga för att rädda en familjegemenskap som nästan enbart har funnits på pappret och i föräldrarnas föreställningsvärld. Adam och Ulrika har under Stellas uppväxt levt i helt skilda världar, något som blir alltmer uppenbart när de under samvetskval tvingas ta ställning till hur den fina gränslinjen mellan nödvändiga vita lögner och sanning bör hanteras och hur de bäst ska kunna hjälpa sin komplicerade dotter att överleva i en lika komplicerad värld.

Mattias Edwardssons enkelt men effektivt upplagda berättelse präglas först och främst av snygga övergångar mellan de olika familjemedlemmarnas röster. Adam, Ulrika och Stella framträder som tydligt avgränsade individer, var och en med sitt eget sätt att se på omvärlden och handskas med relationer och problem. Det är en mycket spännande och välskriven berättelse om vad som kan dölja sig under en vanlig, etablerad svensk medelklassfamiljs perfekt polerade yta och om de frågeställningar angående rätt och orätt som de flesta av oss någon gång ställs inför i större eller mindre skala. Är man alltid betjänt av att strikt hålla sig till samhällets regler eller bör man ibland ljuga för att rädda sitt eget eller någon annans skinn?

ELISABETH BRÄNNSTRÖM

 

 

 

 

 

 

 

Alla recensioner av Elisabeth Brännström

Det senaste från Litteratur