De finska ölbarernas hovsångare

Litteratur.
M A Numminen. (Foto: Wikipedia)

MEMOARBOK. När vispoeten M.A Numminen var som populärast i Sverige hade han 200 spelningar om året. Rolf Karlman har läst hans finskspråkiga memoarbok ”Det är värt att minnas”.

M.A. Numminen kommer nu vid 81 år ålder ut med andra delen av sina memoarer ”Det är värt att minnas”, Docendo förlag. Denna eminenta underhållare, allvarsman, satiriker, samhällskritiker, avangardist, tangoartist, filosof, poet, expert på finska ölbarer har beskrivit sina ”åldersnojor” enligt följande.

”Jag fyllde trettio år men märkte ingenting. Jag hade just kommit ut med den skiva som gjorde att musiken blev mitt yrke, Kissa vieköön. Två år senare gavs den ut på svenska under namnet Katten också, och gjorde ännu större succé.”

Åren gick. M.A. Numminen fyllde fyrtio. Han ordnade en hemlig fest för sina vänner. Han hade hyrt en hel restaurang och lät alla ”äta och supa” på hans bekostnad, men ingen visste om att det var en fyrtioårsdag man firade. Ålderskrisen lyste med sin frånvaro.

Femtioårsdagen firades tillsammans med hustrun Helena på ett hotell i Paris. Det blev en minnesvärd händelse.”Klockan tjugo över två på natten kom en servitör till vårt rum, med vagnar lastade med champagne och fina tårtor. Jag är nämligen född klockan tjugo över två på natten.”

M. A. Numminen kan inte längre minnas hur han firade sin sextio- eller sjuttioårsdag. Men när han fyllde han sjuttiofem blev det lugnt. ”Min fru och jag firade på Hyvinge ABC-station. Vi beställde varsin kopp kaffe och lite tårta, och det var det!”
Nu är han 80+ och sitter i karantän i sitt sommarhus. Han tror att turnerandet är över men skrivandet fortsätter.

M. A. Numminen hade innan pandemin, till stor glädje för en del och till andras fasa, återvänt till Sverige från de finska urskogarna. Trots att denna falsksjungande finne gjorde en sanslös tolkning av Orups och Lena Philipssons ”Det gör ont” fick han göra en lysande ”come-back” i Allsång på Skansen. Där fick han ovationer när han inför 17 000 fans framförde ”Som en gummiboll” tillsammans med evige följeslagaren, dragspelaren Pedro Hietanen.

M.A. Numminen hade då glatt sin publik i Finland och Sverige i över 40-år. Han har finska som modersmål men behärskar både svenska, tyska och esperanto. Efter en akademisk karriär där han studerade sociologi, nationalekonomi, filosofi vid Helsingfors universitet startade Numminen sin karriär som en undergroundartist. Precis som sina sentida efterföljare Lordi ansågs han överskrida vissa anständighetsgränser. Hans melodi ”Med min kvinna i riksdagshusets park” som även finns i tysk version stod sex år på finska rundradions svarta lista och fick inte spelas i etern förrän 1972. Låten ansågs förhärliga alkohol, förnedra politiker och uppmuntra till lösaktigt leverne.

M.A. Numminen samtalar med sin publik på en härlig finlandssvenska.

När Numminen var som populärast i Sverige för ett tjugotal år sedan hade han 200 spelningar om året. Hans ständige parhäst genom alla år har alltså varit den eminenta dragspelaren Pedro Hietanen. Herrarna trivs bäst med att uppträda på pubar där stämningen är hög. Så fort Numminen visar sig brukar publiken jubla och kräva att han skall sjunga ”Gummibollen”. M.A. Numminen har dock alltid börjat sina visaftnar med en effektiv och kort låt som enligt hann själv fångar den finska folksjälen i ett nötskal. Låttexten i sin helhet lyder så ”Perkele”. Efter sina bejublade visaftnar avslutar M.A. Numminen alltid med ”Tack, människor!”

M.A. Numminen samtalar med sin publik på en härlig finlandssvenska och fäller yttranden som ”Om ni hör någon sjunga mitt i låten utan ord är det bara jag som improviserar”. Pedro Hietanen, som är en viktig ingrediens i framgångssagan M.A. Numminen, är en virtuos på sina instrument, piano och dragspel. Herrarna har hängt ihop sedan 1977. Numminen konstaterar: ”Min fru brukar säga att så länge brukar inte de flesta äktenskap hålla. Vi uppträder tillsammans varje vecka. Ändå tål vi varandra och har aldrig bråkat allvarligt, vilket är rätt så fantastiskt.”

Numminen har gett ut 36 Lp-skivor på finska, svenska, tyska, engelska och esperanto. Han har också givit ut en skiva med filosofen Ludvig Wittgensteins filosofiska verk. Han har skapat en musiksvit till Heinrich Heines poesi.

Numminens första skiva i Sverige kom ut 1972 och bar namnet ” M.A. Numminen på svenska”. Skivans underrubrik var ”äkta finsk neger-jazz på svenska”. Titeln ansågs inte vara rasistisk på den tiden.

Herr Numminen är mannen som gör vad som faller honom in och hans omtolkningar av kända låtar har bara fantasin som gräns. ”Singing in the rain” blir i Numminens tolkning ”Låt ösregnet slå, för jag skrattar ändå… låt den stormiga byn sopa ren avenyn”. ”All of me” blir ”Allt om mig” i falsett.

Numminen har dock många strängar på sin lyra. Han har skrivit poesi, barnböcker, noveller, debattbok och även deckare. Han gjort massor av tv-program, medverkat i filmer och på festivaler. Han har gjort succé som barnartist utklädd till hare. M. A. Numminen har skapat musik till Finlands televisions julkalender. Han har spelat jazz, klassiskt, rock och folkmusik. M. A. Numminen tilltalar också tyskar. Han möttes också med jubel på bland annat Berlins jazzfestival.

M.A. Numminen är också författare. Han har skrivit en bok om de finska mellanölsbarerna som är att betrakta som ett vetenskapligt verk. Dessa kvarterspubar är en institution i Finland som saknar motsvarighet i Sverige. Numminen visste vad han skrev om för han har besökt och spelat på nästan varande mellanölsbar i Finland. Han anser att på dessa barer möts två kulturformer, mellanöl och musik.

Libri resurrecti - återupplivade böcker

Följ vår blogg om litteraturskatterna du inte visste att du ville läsa!
Läs bloggen

Även om M. A. Numminen mest spelat jazz har han också fördjupat sig i och skrivit en finstämd bok om den finska tangon och naturligtvis sjunger han själv tango. Han berättar om den argentinska tangons märkliga väg till Finland där den ”finlandiserades” och fann en helt egen form. Boken med titeln ”Tango är min passion” berättar om alla tangokungar som korats på tangomarkanden i Seinäjoki. Läsaren får en beskrivning om den alldeles speciella formen av tango som var och är mycket populär i Finland.

Numminen berättar om klassiska tangosångare som Olavi Virta, Reijo Taipele, Eino Grön och likaledes kända tonsättare och textförfattare som Toivo Kärki och Unto Mononen. Den sistnämnda är också författaren till ”Finlands andra nationalsång” nämligen tangon ”Satumaa” (Sagolandet). Budskapet i ”Sagolandet” är att långt i fjärran ligger lyckans land och där vill jag vara, men utan vingar kan jag inte flyga dit. En oslagbar text i finska tangokretsar och den mest poplära melodin på den stora tangomarknaden i Seinäjoki dit 100 000 danssugna vallfärdar varje sommar. I ungdomen spelade M A Numminen trummor i Unto Mononens tangoorkester.

Den karismatiska och populära duon M. A. Numminen och Pedro Hietanen är två goda representanter för den finländska folksjälen som förenar manlig kärvhet och vemod. Numminen har dock kompletterat dessa egenskaper med att han är född humorist. M. A. Numminen promoverades 2011 till hedersdoktor vid socialvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi.

Trots sina akademiska meriter är Mauro Antero Numminens ”hemmaplan” de finska mellanölsbarerna där ställer sig folk upp när han gör entré. Han möts med applåder, visslingar och hurrarop.

ROLF KARLMAN
info@opulens.se

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

0 0kr