VÄVKONST. Utställningen ”Livet och trasornas väv”, belyser vävstolens betydelse för såväl hantverk som konstskapande. Anne Edelstam har sett utställningen och finner den mycket sevärd.
Livet och trasornas väv
Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm
Utställningen pågår t o m den 15 mars 2026
Vävkonst i historiskt perspektiv
I den omfattande utställningen ”Livet och trasornas väv”, på Sven-Harrys museum i Stockholm, får vi följa vävstolens utveckling från den historiska begynnelsen till dagens konstnärliga uttryck.
Här kan besökarna stifta bekantskap med såväl anonyma som välkända konstnärer och hantverkare.
Vävkonsten lockar åter
Unga konstnärer flockas till vävskolorna. De återupptäcker och förnyar våra mor- och farföräldrars gedigna hantverk och skänker det såväl återupprättelse som förnyelse.
Vad som en gång i tiden var den fattiga kvinnans sätt att utnyttja och återanvända allt från gamla sönderslitna kläder, lakan, dukar eller handdukar och väva samman materialet till trasmattor, har numera gett upphov till nya former av hantverk och därtill konstverk.
Vävstolar i fokus
Den flera meter långa trasmattan, som hänger i taket i det första rummet på Sven-Harrys, hittades i en gammal brudkista. Trasmattan hade vävts en gång i tiden inför ett stundande bröllop och rullats ut i den lokala kyrkan.
Den belyser början på historien om den tekniskt avancerade vävstolen. Flera vävstolar finns också med i utställningen och de unga kvinnor som sitter där och väver svarar glatt på besökarens frågor.
Kreativa uttryck
Redan i nästa rum möter vi vävnader som konstföremål snarare än bruksföremål. Utställningen fortsätter sedan i den andan med verk av 33 konstnärer. Märta Måås-Fjetterström, Barbro Nilsson och Viola Gråsten ställs sida vid sida med samtida konstnärer som Andreas Eriksson, Pia Ferm, Gustaf Helsing och Hans Thomsson för att nämna några.
Nu börjar många återupptäcka värdet av återbruk. Tiden för slit och släng borde vara förbi. Allt fler inser ju i allt högre grad att överkonsumtionen håller på att förstöra vår planet.
Glädjande nog är yngre generationer engagerade i detta. Det är alltså inte enbart teknologi, IT och AI som lockar unga människor. Det finns hos åtskilliga yngre ett stort intresse för det analoga och gediget men tidskrävande handarbete.
”Livet och trasornas väv” belyser således flera generationers kvinnohantverk samtidigt som vi får ta del av yngre generationers kreativa uttryck. Det är en synnerligen fascinerande och mycket sevärd utställning.
