KONST. Liljevalchs färgglada sommarutställning har titeln En Paradisattack. Där visas verk av Ulrica Hydman Vallien. “Denna retrospektiv ger en bred och fulländad skildring av hennes konst,” skriver Anne Edelstam.
Ulrica Hydman Vallien, ”En paradisattack”
Liljevalchs, Stockholm
Utställningen pågår till och med 30 augusti 2020
Världen börjar så sakteliga öppnas upp igen efter månader av mer eller mindre karantän och oro. Coronapandemin är visserligen inte över men enligt experterna så ”planar den ut”.
Museerna och konstvärlden har legat i träda sedan i mars och som med mycket annat här i världen, märker man hur mycket man har saknat dem när de inte längre finns. Jag uppmanar samtliga som är intresserade av konst att besöka de museer och utställningslokaler som öppnar upp igen. De behöver oss lika mycket som vi behöver dem! I dessa tider måste vi visa solidaritet och uppmuntran.
En solig och varm junidag klev jag in i ett färgsprakande paradis i form av Liljevalchs nästan folktomma lokaler. Det kändes som att ta en varmdusch efter en lång och kall vinterdag att stiga in i Ulrica Hydman Valliens värld. ”Varför ska allt vara så jävla snyggt?” Den frågan ställde sig Ulrica Hydman Vallien. Hennes alster sprider glädje, vare sig de är målningar, tapisserier, teckningar eller glas. Samtidigt finns där ett djup och en mörk sida hon ger uttryck för.
Jag slås genast av att Ulrica Hydman Vallien måste ha influerats av Frida Kahlo, Chagall och Matisse men även Léger och hans svartvita verk. Keith Harings roliga figurer har också inspirerat henne liksom popkonstnärer som Andy Warhol. Men vår folkkära Ulrica utvecklade sin egen stil.
Hennes motiv återspeglar inte enbart hennes inre dolda krafter utan också hennes hemmiljö med barn och diverse djur. Utöver katter, målade hon vargar, råttor, ormar och ödlor. I en utmärkt dokumentär om hennes liv upptäcker jag bland annat att hemmet kryllade av barnens lite bisarra husdjur i form av just ormar och ödlor.
Utställningen börjar i kafeterian med stora tapisserier och upphängda tyger. Ulrica målade på allt hon såg och omvandlade de mest vardagliga tingen till konst. Hon levde för sitt måleri.
Ulrica Hydman Vallien och maken Bengt Vallien levde och verkade sida vid sida i husets ateljé. De sporrade varandra utan att konkurrera. Liksom Frida Kahlo och hennes Diego Rivera eller Sonia och Robert Delaunay var de ett oskiljaktigt konstnärspar. Var och en med sin individuella stil och personlighet.
Ulrica utvecklade sin konstnärliga sida genom att tillverka keramik och glas. Det var med glastillverkningen hon slog igenom hos allmänheten. Det sägs att Kosta Boda glasbruk tjänade tre miljarder (!) kronor på hennes försäljning. Hon var inte rädd för att odla sin affärsmässiga sida och lärde sig att handskas med aktier. Enligt en av hennes söner var hon ”en spelare”. Hon roade sig med sin konst men även med pengar.
Utställningen visar hennes samarbeten med andra konstnärer. Dessa bidrog också till hennes ständiga konstnärliga utveckling.
De sena verken som visas på Liljevalchs återspeglar en mera allvarlig Ulrica. Hon kanske kände på sig att slutet var nära? Eller så närmade hon sig sorgen för den son hon förlorat i unga år?
Ulrica finns inte längre men lever vidare i våra liv tack vare sin enorma produktion. Denna retrospektiv ger en bred och fulländad skildring av hennes konst. Jag lovar er att ni kommer att kunna drömma er bort och glömma de senaste trista månaderna så fort ni stiger in på Liljevalchs.
