Bilden av det verkliga

Konst
Foto: Jonas Lindkvist.

FÖRUTSÄGBART. ”Ökningen av bilder som genom att överträffa varandra i chockverkan vänjer av betraktaren med moralisk avskyvärdhet eller visuell sensation och förstärker alienationen från det verkliga livet. Bilden i sig, menar Sontag, kan inte få oss att ändra åsikt eller agera politiskt”, skriver David Zimmerman.

På Fotografiska ställs den svenska bildjournaliststjärnan Paul Hansen ut och på Malmö Live har DN en utställning med ett urval av fotografers skörd från senaste tidens händelser runt om i världen. På Bonniers konsthall i Stockholm en mer mediumkritisk utställning med titeln Bilden av krig. Kanske gör det sitt till att en dystopisk internetdebatt pågått på Expressens kultursidor senaste tiden, om polarisering och storföretags informationsmonopol, men jag undrar, hursomhelst, hur fotografiet mår just nu? Informationen vi konsumerar består till väldigt stor del av foton; och vad skiljer proffs från amatör i detta virrvarr och hur ska jag, betraktaren, möta dessa bilder, beröras av och förstå dem, när jag konsumerar hundratals likadana bilder om dagen?

Det känns viktigt att ställa sig kritiska frågor framför ytterligare ett foto av knutna nävar och nazistflaggor på Malmö Live. Varför? Kanske för att, som Ludwig Feuerbach skrev redan 1843, det som utmärker ett samhälle som modernt är hur det producerar och konsumerar bilder. Bilder som bestämmer våra krav på verkligheten och blir substitut för förstahandserfarenheter av, tja, ekonomins hälsa, samhällets stabilitet eller strävan efter privat lycka: Det är så bilden av samhället iscensätts.

Så vad är det som ställs ut och visas? Dramatik och politisk kris, knappast ”det stabila samhället”. Fast å andra sidan: Skulle Susan Sontag promenera igenom Malmö Live:s eller Fotografiskas utställning hade hon antagligen sett detta klassiska bildjournalistiska drama som tandlöst. I stort sett alla kapitalistiskt präglade bilder – skriver Sontag i Om fotografi sänker våra trösklar för vad som är hemskt. Ökningen av bilder som genom att överträffa varandra i chockverkan vänjer av betraktaren med moralisk avskyvärdhet eller visuell sensation och förstärker alienationen från det verkliga livet. Bilden i sig, menar Sontag, kan inte få oss att ändra åsikt eller agera politiskt, det kan bara en mer förklarande kontext. Den moderna bilden kan bara åstadkomma en smärre kittling och numera knappt ens det, den manar till status quo.

Judith Butler svarar Sontag trettio år senare i en essä om fotografi och tortyr, där hon lyfter hur fotografier i dag har en förmåga att cirkulera och läcka mellan kontexter (som när läckta fotografier från tortyrläger får oförutsedd spridning) och på så sätt fortfarande åstadkomma politiskt engagemang. En tråd som plockas upp på Bonniers konsthall med Bilden av krig, som kritiskt undrar vad ”krigets bilder producerar, får för konsekvenser och hur de sprids”, enligt utställningstexten. Butler menar att bilder kan ”rama in inramaren” och då både synliggöra och frångå de annars avtrubbande kontextualiseringar Sontag talar om.

Kanske har Butler rätt, det är kontexten som avtrubbar, inte själva bilden. Som konst betraktat kan Butler-influerat metaperspektiv dock ofta resultera i lite pekpinne-retorik och ofta genererar den ungefär samma förutsägbarhet som de rent dokumentära bilderna. Och det är väl inget nytt. Det sanna och smärtande fotografiet är omöjligt, det visste redan Feuerbach.

Ståendes för mig själv i Malmö Live:s foajé bland snyggt inramade katastrofer – några slöa konferensgubbar pratar distraherat, dricker kaffe och slänger ett öga på en fantastisk komposition av en gråtande ung man i en migrationsverketlokal – blir jag mest nedslagen. För det är något bilderna misslyckas med, antagligen på grund av den logik Sontag talar om. Nedslagen för att den globala tragedin återigen rullas upp i sin ofrånkomliga förutsägbarhet, denna inbyggda brist på smärta i bilderna, ja, i avståndet mellan mig och vad som för någon, någonstans, någon gång, måste ha varit riktig smärta. Jag har svårt att inte hålla med Sontag: Bilden har, i sitt anrop till våra känslor, högst begränsade politiska möjligheter idag.

DAVID ZIMMERMAN

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av David Zimmerman

David Zimmerman är konstvetare, poet och frilansande litteraturkritiker. Del av gruppen Malmötxt som arrangerar litteraturevenemang i Malmö och har givit ut diktboken Mal på Anti förlag 2017.

Det senaste från Konst

Gå till Toppen