FÖRSONING. ”Möjligen är tiden ett av de mysterier som är stöpt för att alltid förbli en gåta”, skriver Melker Garay.
Det händer ibland att jag önskar att timglaset – där tiden skenbart begravs i sand – ska falla ner på stengolvet och krossas av dess egen tyngd. Ingen har fullt ut kunnat förklara vad tid är, vilket som bekant har klargjorts av kyrkofadern Augustinus. Och möjligen är tiden ett av de mysterier som är stöpt för att alltid förbli en gåta. Vi kan inte tala om den som om den hade en början och ett slut. Och inte kan vi tänka oss rum utan tid. Än mindre tid utan rum. När vi sätter ord på tiden avslöjar vi bara vår egen begränsning. Och enfald därtill.
Men tankarna om tiden kan man inte hejda. De liksom tränger sig på. Speciellt när man blir äldre. När man långsamt blir fråntagen den frihet man tidigare tog för givet. För när man minst anar det börjar tankens skärpa avta och kroppens styrka försvagas. Det är en ofrånkomlig del av livet. Uppgiften blir att förlika sig med att ens tillvaro har inte bara en början utan även ett slut. Inte undra på att det händer ibland att jag önskar att timglaset – där tiden skenbart begravs i sand – ska falla ner på stengolvet och krossas av dess egen tyngd.
melker.garay@opulens.se
