Tankespeglar: Det stora missförståndet

Existentiellt.
Collage: C Altgård / Opulens

FÖRBANNELSEN. “Har du verkligen tagit till dig av alla de erfarenheter som alla människor gjort sen stenåldern, och därigenom blivit fruktansvärt vis? Svar (förmodligen) nej!”, skriver Christian Wåhlander som misstror mänskligheten.

Hur många gånger har man inte hört förhoppningen om att “historien borde ha lärt oss”, följt av att “krig är dumt” eller “fascismen är farlig” eller liknande. Det man då glömmer bort är att mänskligheten inte är en enda jättegammal organism, som testar olika saker och sen lärt sig av dem och därigenom byggt upp sin erfarenhetsbank.

Nej, mänskligheten består av miljarder celler, det vill säga människor, som var och en är predestinerad att göra sin alldeles egna erfarenhet om vad som är bra och dåligt här i livet.

Jaha, du säger att krig är dumt? Tror jag inte, verkar ju roligt, och dessutom har jag har tränat sen blöjåldern på pappas stentuffa tevespel. Fascismen farlig? Knappast, tvärtom verkar den väldigt häftig, man får leva ut sina mörka sidor och skapa lite kaos i vår vidriga värld. Den kör vi på!

Det är ju bara att gå till sig själv. Gick jag i min moders fotspår, har jag lyssnat på alla hennes råd, som när hon till exempel bad mig att inte svära så jävla mycket? Svar nej! Och du då, kära läsare. Har du verkligen tagit till dig av alla de erfarenheter som alla människor gjort sen stenåldern, och därigenom blivit fruktansvärt vis? Svar (förmodligen) nej!

Du och jag har tagit del av skeva skolböcker, ruttna dokumentärer, billiga biografier och tendentiösa nyhetsrapporteringar skapade på västerländska värderingars subjektiva grund.

I övrigt har du endast dina egna livserfarenheter att luta dig mot, och dina mer eller mindre grumliga tolkningar av den information du fått från ovanstående källor. Numer kan man även lägga till medier som Facebook och Youtube, där väldigt mycket konspirationsteorier och fejknyheter tycks frodas likt maskrosorna i grannens allt annat än välskötta trädgård.

Det stora missförståndet är att många människor tror att mänsklighetens erfarenhet sträcker sig längre än nittio år. Betänk även att många börjar bli senila vid sjuttiofem, varigenom de glömmer bort allt klokt de mot alla odds lyckats lära sig, så ta siffran nittio med en nypa salt.

Ett litet barn föds, och genom barnets nyfikna ögon föds även världen på nytt. Och detta blir till mänsklighetens och hela jordens förbannelse. Att samma visa spelas om och om igen, alla misstag måste tvångsmässigt upprepas, och fler och fler falska toner fyller melodin i takt med att våra teknokratiska uppfinningar och fantasifulla skapelser lockar oss längre och längre bort från det ursprung vi är skapade för.

CHRISTIAN WÅHLANDER
christian.wahlander@opulens.se

Christian Wåhlander, dataprogrammerare till yrket, har bland annat skrivit artiklar om liv, politik och kultur i Second Opinion och City, placerat sig i novell- och teatermanustävlingar, och drivit ett stort internetprojekt om skrivande som genom åren drog till sig en miljon besökare. En av hans pjäser, Dödsbädden, har spelats på Värmlandsteatern.

Det senaste från Existentiellt

katter, katt, leva med katt, kattliv

Kattliv

ESSÄ. “Deras tassavtryck finns kvar på hela vårt varande. Vi rör oss
0 0kr