DÖDSSYND. ”Jag, Girigheten, fnyser åt ordet måttfullhet.” Melker Garay om en värld där endast den som kan förvalta sitt pund har någonting att säga till om.
Lite mer kan det bli. Lite mer kan kapitalet öka. Detta oavsett om man är förmögen eller inte. Och framför allt om man har privilegiet att veta hur man gör ett mynt till att bli två mynt. En kunskap som är få förunnad och som rimligtvis borde innebära en viss ödmjukhet. För alla har inte den kunskapen. Och den som inte har den får göra det som alla andra gör, det vill säga bli en av dem som ordnar så att det vanliga livet kan fortgå för både fattiga och rika. Ja, även ordna för dem som från hjärtat ängsligt frågar sig: Vad fan har jag fått för de pengar som jag betalde i skatt. De som i sin penningbubbla inte ser de villkor som ”the small people” – för att låna ett uttryck som en viss direktör använde sig av – arbetar under; det vill säga sjuksköterskan, busschauffören och hotellbiträdet och många därtill. Dock är denna text inte skriven för att fördöma utan för att mana till eftertanke. Och måttfullhet.
Måttfullhet? Struntprat! utropar Girigheten och skrockar hånfullt. Har ni inte begripit att girighet blivit en dygd? Se er omkring. Ser ni inte att det är goda tider för begäret till penningar? Alla ropar ivrigt efter mig. Och jag hörsammar dem mer än gärna. Det kan ni vara säkra på. Varje liten tanke, varje glimmande dröm och varje oförblommerad önskan om att bli lite rikare tar jag till mig, oavsett hur mycket den som begär äger i rikedomar. I det avseendet är jag generös. Mycket därtill. Att vara generös är faktiskt fint. Ett tecken på att vilja gott. Så visst vill jag gott. Jag vill ju endast att den som har ska få lite mer. Det är min natur. Min längtan. Jag finns i er alla – från höger till vänster. Och i det tysta tillber ni mig.
Jag, Girigheten, fnyser åt ordet måttfullhet. Sådant trams är inget för mig. Så är mitt sätt att tänka. Att den som har ska få lite mer. Rörd blir jag av min egen goda vilja att berika dem som vill ha mer. Vissa kallar mig emellertid oansvarig, andra hjärtlös och åter andra menar att jag är cynisk. Men vad bryr jag mig om det. Alla är de vilsna. De talar som om de hade något av värde att säga. Men i denna värld är det endast den som kan förvalta sitt pund som har någonting att säga till om. Ni tror mig inte? Nåväl, fortsätt att envisas att jag har fel. Fortsätt att tala om det som ni inbillar er har ett värde. Men kom inte grinandes när ni har förstått att den som lovordas i denna värld är den som får ett mynt till att bli två mynt.
melker.garay@opulens.se
