LYRIK. I Littestraden har vi denna vecka nöjet att presentera sex dikter av den polske poeten, regissören och konstnären Marian Bednarek.
Marian Bednarek är en polsk poet, målare och teaterregissör bosatt i byn Czernica i Polen. Under trettio år var han drivkraften bakom sin självbetitlade auteurteater, Teatr Mariana Bednarka, i Rybnik, där han regisserade ett stort antal pjäser, happenings och etyder.
Som målare har Bednareks ställt ut sin konst både internationellt och nationellt, bland annat i Frankrike och Österrike, samt i stora polska städer som Warszawa och Łódź. Han har dessutom mottagit flera teaterpriser och poesipriser, inklusive två gånger det prestigefyllda priset K.K. Baczyński i den nationella poesitävlingen i Łódź.
Bednarek har gett ut ett flertal diktsamlingar och prosavolymer, bland annat Borders and Boundaries (2004), Conversation with a Bird (2014), Despacito (2025) och The Kingdom (2026) och hans dikter är publicerade i ledande polska tidskrifter.
Han har själv översatt sina dikter till svenska. Ett språk Bednarek studerat tidigare.
Vi är nu glada över att få publicera några av Bednareks dikter samt en av hans målningar: ”Kungliga klädnypor för torkning av damunderkläder” som får illustrera hans poesi.
CAROLINA THELIN
Sex dikter av Marian Bednarek
BÖN
Himmelens Drottning, inspirera och stöd
även mina minsta handlingar
när jag strävar efter att skriva en god dikt
som man kan dansa till på gräset, ungefär
så som Gałczyński skulle göra.
Det är inte så att grinden stängs
när vi lägger oss ner på nattens
nivå, tänkande på rätlinjigheten i de situationer
som byggde hela vår dag
Möjligheternas grind förblir på vid gavel
så att du i natten kan möta din älskade Himmelens
Drottning och dansa med henne av hela ditt hjärta.
Må din djupaste önskan gå i uppfyllelse
att dansa med Guds Moder
till stjärnornas tacksägelseapplåder.
SOPORNA
De tog mitt skräp
oh min Gud
Grovavfallet bakom staketet
Jag kunde inte tro det när jag kom hem
och det var borta.
efter två månaders väntan
kan mitt staket äntligen spela träplankors
och höstträds musik
Det är en till synes alldaglig scen
men jag är utom mig av lycka att jag inte
hade något enormt, krävande grovavfall
som soffor, bord, toaletter och annat skrämmande skräp som
mina grannar hade,
och ändå tog de alla mina olyckor från mig
packade i säckar
Jag blev så förtjust att jag tackade Den Heliga Maria
bryggde en kopp kaffe
och slog på matchen på TV
Rayo Vallecano mot Villarreal CF
Det blev 1-1 oavgjort
men jag kände det som att denna match-dikt
vanns av sophämtningsföretaget med tio tusen mot noll
Jag sätter mitt namn på denna levande, gröna plan med
dess vita linjer
av galenskap.
DUBBEL GLÄDJE
till en okänd blondin
dubbel glädje mötte mig idag
när en vacker blond kvinna i en röd bil
stannade till vid mig för redan andra gången
och helt leende till och med studsade vid ratten
över att jag återigen på min dagliga morgonpromenad rusar på
hela vägen till kyrkan och tillbaka hem
hon frågade inte mer som förut “behöver du skjuts?”
eftersom hon visste att det handlar om glädjen i min vandring här
och hennes glädje – när hon såg mig igen
hur jag flyger över vägen
och när hon redan hade kört iväg – skriver jag, dubbelt glad av
hennes glädje och min, denna dikt så att hon en dag
skulle stanna till igen av glädje vid synen av min vandring
NU
TERAZ (NU*) kan jag inte ta det mer
de fem bokstäverna i ordet TERAZ
är för tunga det är osmidigt
det är hundra grindar genom vilka något alltid kommer in och går ut
fem bokstäver NU ber jag
hundra kilometer saknar jag till slutet av meningen
jag är i en galopp av inkommande citattecken
som planerar en attack på sanningen hos en vanlig napp
5 bokstäver TERAZ Smärtans Bok och Exodus Bok
gör så att endast tre bokstäver TER återstår
snart blir det lättare
*Det polska ordet”Teraz”betyder nu
MODERNA SAMTAL
pa pa pa pa Que vendra*
pa pa pa i do i do i do
dörrar här och där
öppna stängda
men pa pa
gör ditt och datt älskling
För du vet aldrig vad som kommer
Que vendra det Que vendra
Gör den där andra saken hur du än ser bäst på det
det är okej men pa pa pa
ha en trevlig dag bara detta och detta och detta
och det är för att pa-pa för Guds skull
jag vet inte om du fattar galoppen
det är allt Que vendra och det är
så det kommer att bli reflektionen av oceanens vatten
solen i poolen under huset
tapper pa pa det är så varmt
men Que vendra Que vendra
eftersom vi skriver denna blå himmel till oss själva
så att den alltid kommer tillbaka
pa pa och mobiltelefonen vibrerar
man kan höra dörren slå igen
för ett anständigt stål-pa
*Que vendra – vad som kommer (spanska)
FISBUTIKEN
På en gata kallad ”SPRING FÖR DITT LIV”
öppnade en fisbutik.
Massan hängde på rean som
en drunknande som griper efter halmstrån.
Man kunde inte öppna eller stänga dörrarna,
för priserna snurrade överallt,
ådror svällde ut som om de var nära att brista.
Alla stirrar, helt förvirrade i sina sinnen —
vilka fisar? var i helvete är dessa fisar? inte nån i sikte.
Nån för oss bakom ljuset!
Och på hyllorna, staplade upp till taket,
alla möjliga flaskor — stora, små,
pyttesmå, konstiga burkar, gigantiska krus och dunkar.
Allt i fint konstglas. Men inget där i rörde sig,
surrade eller flög, bara en tjock dimma som drev där inne som
en djävul i en flaska.
Expediten — flintskallig, med ett spretigt skägg
på exakt sjutton hårstrån, mörka solglasögon,
en piercad läpp — läspar och säger:
Mina damer och herrar, det här är mänskliga fisar —
och inte från vilka bakdelar som helst.
Här — Presidenten själv lät en fara,
säger han och lyfter upp en halvlitersflaska
med brunaktig rök inuti.
Och här borta kungar, påvar, helgon
riktigt delikata, knappt märkbara, som om de knappt levde.
Här forskares pruttar, välj själva.
Här societetsdamernas tysta,
dödligt effektiva, riktigt skarpa,
som förändrar hela regeringars politik.
Här författare av alla de slag, otäcka, ruttna ångor
från sprängda levrar och utslitna tarmar,
feta lata as, fungerar utmärkt på råttor.
Och den här Marilyn Monroe –
hon själv, och han viftar med en smal, kurvig, bystig flaska
full av virvlande färger mot folkmassan.
Någon, helt uppspelt, frågar:
Kan vi poppa korken?
För jag köper inte grisen i säcken.
Men visst, självklart – säger expediten —
och drar ur korken rakt under mannens näsa.
Näsan blir grön, vrider sig i sidled,
hugger honom rakt i ögat —
den stackars snubben vrålar, springer ut och flämtar efter luft…
men kommer sedan tillbaka och köper flaskan ändå.
Och just det där var en vändpunkt i mänsklighetens historia,
för fler flaskor öppnades
och stanken spred sig över hela stan,
vilket vände upp och ner på varenda industri
tills stadsvakterna dök upp för att stänga ner.
Men butiken förblev öppen, eftersom Presidenten
sålde sina egna fisar där, tillsammans med finanseliten
och fler än några eleganta damer från konstvärlden,
så grejerna flög av hyllorna som smör i solsken.
Jag menar, vem vill betala toppriser för rysk
naturgas, när man istället kan baka pannkakor på Einsteins
eller Turnaus fisar? Och dessutom —
vilken statussymbol.
info@opulens.se
