SAKPROSA. ”Det är, som framgått, en djupt tragisk historia men boken är helt underbart välskriven och innehållsrik. Patrik Svensson gestaltar med skärpa vad fattigdom och maktlöshet kan göra med en människas psyke.” Det skriver Elisabeth Brännström som läst ”Den barmhärtige mördaren”.
Den barmhärtige mördaren. En berättelse om de sista statarna
av Patrik Svensson
Albert Bonniers förlag
En traumatisk familjehistoria
I inledningen till Patrik Svenssons senaste bok ”Den barmhärtige mördaren” springer en ung kvinna för sitt liv en tidig vintermorgon 1942. Hon är klädd enbart i ett tunt nattlinne och har inga skor på fötterna. Bakom sig har hon lämnat sitt föräldrahem i statarlängan på Rosenhälls herrgård utanför Lands-krona. Där ligger tre av hennes småsyskon och hennes mamma ihjälskjutna i köket.
Den som hållit i geväret är hennes pappa, den 58-årige stataren Elof Nilsson, som i sin förtvivlan över sin egen och hela familjens hopplösa situation bestämt sig för att ta livet av sina tre yngsta barn, sig själv och sin fru Matilda. Elof överlevde dock, för när det kom till kritan klarade han inte av att skjuta sig själv. I stället ställdes han inför rätta och förklarades efter en psykiatrisk utredning vara mentalsjuk.
Elof Nilsson, som i verkligheten hette något helt annat, var författaren Patrik Svenssons farmors morbror. När Patrik Svensson för ett par år sedan, från sin farmors syster Siv, fick höra berättelsen om Elof och hans familj började han forska i den traumatiska familjehistorien.
Resultatet blev en bok som berättar både historien om Elof Nilsson och det som fick honom att gå över gränsen och mörda sin fru och sina yngsta barn. Det rörde sig om fyra av de människor Elof älskade mest men berättelsen handlar också om den grupp av arbetare som levde kvar i det armod och den maktlöshet som präglade det svenska statarsystemet.
Utomordentligt innehållsrikt
”Den barmhärtige mördaren” är, i likhet med Patrik Svenssons Augustprisbelönade ”Ålevangeliet”, en utomordentligt innehållsrik bok. Det är en framställning där författaren med gott resultat, gör sitt bästa för att förstå sig på sin släkting och dennes situation. Elof skärskådas utifrån och in, från hans yttre framtoning till de känslor han verkar ha burit på en tid före morden fram till det som hände med honom efteråt. Därtill skildras hans miljö och livssituation. Bristen på rimliga förutsättningar och framtidsvisioner beskrivs också på ett detaljerat vis.
De sista statarna
Bokens undertitel lyder ”En berättelse om de sista statarna”. Familjen Nilssson var statare och hörde till en liten grupp människor som 1942 närmast hade blivit bortglömda av den svenska staten. Systemet avskaffades 1945, men 1942 levde statarna kvar i en form av armod som var en stor skam för det alltmer moderniserade svenska samhället.
Statarna levde ett kringflackande, fattigt liv som gårdsarbetare på landsbygden. Kontrakten på varje gård var på ett år i taget och de fick i stort sett hela sin lön i natura. En ofta undermålig bostad ingick samt vissa livsmedel och en liten trädgård där man kunde odla egna grön-saker. I praktiken var det så gott som omöjligt för statarna att ta sig ur sin situation genom att spara pengar och barnen, som fick börja arbeta tidigt, gick för det mesta samma öde till mötes.
1942 hade Elof Nilsson, som av både grannar och familjemedlemmar beskrevs som en snäll, familjekär man, fått nog av sin situation och blivit så deprimerad att han inte kunde se någon framtid för sig själv, sin fru eller barnen. Paret Nilsson hade under åren fått begrava sex av sina tretton barn, som dött i olika sjukdomar. De mörka tankar och den oro som vuxit inom Elof drev honom alltså till slut till att döda fyra av de människor han älskade mest.
När statarsystemet avskaffades tre år efter morden fick statarna helt nya möjligheter och de flesta av Elof Nilssons släktingar klarade sig bra i det nya, moderniserade samhälle som började växa fram efter kriget. Men Elof kunde naturligtvis inte förutse detta. Han var inte politiskt intresserad och hade nog missat de framsteg som den svenska arbetarrörelsen gjort under det sena 30-talet.
Patrik Svensson går på djupet
Snyggt och prydligt ramar Patrik Svensson in sin berättelse om familjen Nilsson och statarnas miserabla situation. Det gör han med fakta om arbetarrörelsen och dess kamp för att förbättra arbetsvillkoren för Sveriges lantarbetare. Därmed ger han läsaren en nödvändig fond till det som hände både före och efter Sveriges övergång från storgodsägarsamhälle till en modern välfärdsstat.
”Den barmhärtige mördaren” är uppdelad i två delar med själva mordet som centralpunkt. Det finns ett före och ett efter morden på Rosenhäll, där man får följa paret Nilssons betungande livshistoria. Berättelsen förs vidare in i ett efteråt då händelsen skapar stora rubriker i pressen och Elof döms till vård på Sankt Lars mentalsjukhus i Lund.
Patrik Svensson har utfört ett fantastiskt arbete. Han går verkligen på djupet när han skildrar Elof och Matildas miserabla tillvaro. Allt är mycket detaljerat beskrivet alltifrån människorna till miljön runt dem. Till detta ska läggas åsikterna från det konservativa samhälle som bidragit till att skapa den destruktiva situationen. Dessutom skapar Patrik Svensson ett tidsperspektiv som understryker nyttan av att när ett skeende väl är över vidga perspektivet och skapa överblick. Det leder i sin tur fram till den plats i tiden där vi nu befinner oss.
Patrik Svensson klargör historien
Patrik Svenssons prosa är återhållet känslosam, skarp och precis. Den är också poetisk när den vackra naturen runt Rosenhäll skildras. I den skildringen ingår de mytomspunna, och på våra breddgrader synnerligen sällsynta, minervaugglor som bosatt sig i godsägaren Arvid Hallenborgs trädgård. Minervaugglans uppdykande får för övrigt en i sammanhanget ominös betydelse.
Det är, som framgått, en djupt tragisk historia men boken är helt underbart välskriven och innehållsrik. Patrik Svensson gestaltar med skärpa vad fattigdom och maktlöshet kan göra med en människas psyke. Han lyckas även förtydliga bilden av Sveriges väg från ojämlikhet och fattigdom till modernt välfärdssamhälle.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
