LITTERATUR. Paul Austers senare år förmörkades av den lungcancer som nu medfört hans död, 77 år gammal. Hans liv förmörkades också av tragedin med den nerknarkade sonen från det första äktenskapet. Austers son vållade sin späda dotters död och sedan sin egen (detaljerna kan läsas på nätet).
Av hans roman ”The Music of Chance” (”Slumpens musik”) minns jag mest den märkliga vadslagningen: den som förlorar tvingas bygga en oändlig stenmur, ett slit utan slut. Förlagsreklamen påstår att han var inspirerad av Franz Kafka, Samuel Beckett och bröderna Grimm – jag kom mer att tänka på Robert Frosts dikt ”Mending Wall” och Anders Österlings kallmur i dikten om den lantliga kyrkogården.
Auster höll sig gärna till New York i sina romaner. Han bodde kvar i Brooklyn också i sitt andra äktenskap med Siri Hustvedt vars böcker är lika läsvärda som hans. När jag recenserade Austers ”Resor i Skriptoriet” (”Travels In The Scriptorium”) påstod jag att den var som en elegant florettfäktning. En god vän till mig som just läst hans New York-trilogi är mera kallsinnig: ”Jag har alltid upplevt något syntetiskt hos Auster. Allt som sker förefaller äga rum inom ett intellekt. Inga fåglar sjunger, inga blommor doftar.”
IVO HOLMQVIST
