LISA LARSON. Keramikern Lisa Larson har avlidit, 92 år gammal. Nyheten ägnades några minuter på Kulturnyheterna där man bland annat visade hennes Gunnar Sträng-sparbössa och ställde den retoriska frågan ”Vem vill inte spara i den bössan?” Inte jag, och säkert inte heller Ingmar Bergman i sin tyska exil sedan skattmasar tvingat honom att avbryta arbetet mitt under en repetition på Dramaten. Men för all del, Lisa Larsons figur är rolig, liksom allt annat hon hann med. Hon var uppskattad av alla inom och utanför Sverige, tydligen särskilt i Japan.
På Vandalorum pågår just nu en Lisa Larson-utställning, men den som inte råkar ha vägarna förbi Värnamo kan i stället låna från närmsta stadsbibliotek den resonerande historiken över keramiska föremål i den slösande rikt illustrerade ”Gustavsberg, Nationalmuseums samling”.
Det är en mycket innehållsrik genomgång, skriven av designhistorikern Helena Kåberg och Ulrika Schaeder, intendent för Gustavsbergs porslinsmuseum. Det är ett historiskt svep i två delar, dels från starten 1825 fram till första världskriget. Och dels perioden efter 1917, fram till nerläggningen 1993, med idel kända keramiker som Stig Lindberg, Berndt Friberg, Tyra Lundgren, Karin Björquist och många andra. Samt alltså Lisa Larson som ”tänkt sig en tillfällig vistelse men som stannade 26 kreativa på fabriken” innan hon blev sin egen. Framför allt blev hon uppskattad för sina många finurliga djurfigurer.
IVO HOLMQVIST
