KAFFE PÅ SPRÅNG. Första gången takeaway coffee i brun pappmugg serverades var vid Brooklynbrons öppnande. Manhattan hade slutat vara en rökig industristad och gått mot ett slags administrativt centrum, kontorister och bokhållare utgjorde ett slags nytt manschettproletariat i samma anda som Nikolaj Gogols Akakij Akakijevitj.
Ett allt för typiskt västerländskt fenomenen: en lösning som är del av problemet. Lyxigt och utbant med kaffe på språng? Jo pyttsan! Så svarar du på ett irriterande lite väl mikromanagement-aktigt mejl från din chef med den andra enhänta innovationen; smartphonen. För såklart är mackapären manövrerbar med tummen.
New York Times har för övrigt senaste året bara haft soppor, bowls och grillmackor i sin matlagningsbilaga. Något att enhänt med sked snabbt glufsa i sig på tunnelbanan eller artonminuterslunchen. Så låt mig dra en passivaggressiv lans i form av det tvåhänta. Husmanskost med kniv och gaffel. Makramé. Flugfiske. Läsa bok. Går vi inte tillbaka till det tvåhänt lugnt jordade kommer arbetslivet snart nog dra på dig en hjälm eller dumstrut där du manövrerar en tredje uppgift med tungan. Likt ett ängsligt djur på savannen aldrig lugn för vad som kommer upp vid en sidoblick.
JESPER NORDSTRÖM
