SKRÄCKLITTERATUR. Slapak har skrivit en behagligt obehaglig novellsamling som överraskar, skriver Pål Eggert efter att ha läst Nattskräck.
Nattskräck av Rikard Slapak
Swedish Zombie
Rikard Slapak har doktorerat i rymdfysik, men i novellsamlingen Nattskräck lämnar han sina huvudpersoner ensamma under rymder där mörkret är mer än frånvaron av ljus och fysikens lagar kompletteras med en kosmisk juridik av annat slag.
Den akuta ensamheten fångas väl i den här meningen: “Sedan bestod deras värld enbart av ljud. Ljuden av tysta, tysta andetag och blodet som skenade i öronen.” Meningen beskriver någon som är utlämnad till sin hörsel, och de förnimmelser hen upplever har mest med hen själv att göra. Det visar på en väsentlig ingrediens i skräckens häxbrygd, nämligen upplevelsen av förlorad överblick.
Slapak skriver ofta om förhållandevis vanliga människor som kastas in i ovanliga situationer där de förlorar all överblick och kontrollen över tillvaron glider ur händerna. Varifrån kommer alla sniglarna? Varför rör maskar vid min tunga när jag hånglar med min make? Varför kommer det ut ett monster ur garderoben?
Det är frågor som egentligen inte riktigt får några svar utan personerna som konfronteras med sniglar, maskar eller garderobsmonster försöker hantera sina problem så gott de kan trots knapphändig information. Ibland hanterar de dem väldigt dåligt.
Skräckgenren uppmuntrar till slut som i många andra sammanhang anses som dåliga. Det kan till exempel röra sig om att ondska ger belöning i slutändan, en fara man trodde sig ha besegrat kommer tillbaka och är starkare än någonsin, en ansträngning visade sig vara helt förgäves osv.
Slapak bjuder på varierande slut i sina noveller, till och med ett par som är lyckliga eller gripande. På så sätt kan läsaren aldrig veta säkert vad som väntar när en novell går mot sin ände. Någon form av oförutsägbarhet är en annan viktig ingrediens i skräck.
Slapak varierar psykologisk skräck med mer kroppslig sådan. Han väjer inte för något vilket följande mening är ett fint exempel på: “Britta fick en bild i huvudet där högen med sniglar ersattes med nakna människokroppar. Som åt och hade sex. Ett hav av kroppsdelar, blod och andra kroppsvätskor.”
Slapak har skrivit en behagligt obehaglig novellsamling som överraskar.
info@opulens.se
