PRODUKTIV. Författaren Per Gunnar Evander är död. En produktiv författare med en behaviouristisk författarattityd. ”Med en torr saklighet i beskrivningen och underliggande spänningar som till sist bryter den realistiska ramen och går över i det absurda, ger Per Gunnar Evander en speciell stämning åt sina romaner och noveller. Han arrangerar dem som fallstudier av folkhemmets förlorare.”
Så välformulerat marknadsförde Bonniers tjugofyra av hans verk när de gavs ut som e-böcker. Under många år följde jag med intresse vad han skrev, och vad som skrevs om honom. Karin Petherick som var lektor i skandinavistik på University College i London författade en mycket bra engelsk monografi om honom i Twayne World Authors Series. De var nära bekanta, en av hans släktingar hade varit kyrkoherde i svenska församlingen där.
När hans roman Judas Iskariots knutna händer kom 1979 recenserade jag den samman med Göran Tunströms Ökenbrevet, båda mycket läsvärda romaner om Jesus. Hos Evander ”hamnar Judas Iskariot i blickpunkten, och bara indirekt faller ljuset över Jesus. Mycket skulle för övrigt kunna sägas om Evanders nära nog behaviouristiska författarattityd: gester och kroppsspråk avslöjar inre tillstånd. De knutna händerna är tecken på Judas vanmakt. Såvitt möjligt förhåller sig Evander objektivt registrerande och garderar sig också med uttryck för osäkerhet, undvikanden och vagheter. Han försöker förklara gåtan Judas och göra honom psykologiskt trovärdig. I bibeltexterna är hans brott lakoniskt beskrivet, hans svek är nattsvart, han är den onde förrädaren. Evander försöker i stället göra troligt att han gått Jesu vägar och att han handlat på dennes uppdrag: en förrädare mot sin vilja, en politisk revolutionär vars förhoppningar inte infrias.”
Ivo Holmqvist
