
TV-KVÄLL. Christian Wåhlander skriver om statistik, verkliga förhållanden och andra fejknyheter.
Utmattad efter en lång arbetsdag sätter vi oss i vår violetta soffa och slår på teven. Min fru vill ibland titta på nyheterna för att “hänga med i vad som händer”, men där sätter jag en tydlig gräns och går iväg och diskar en stund istället. Lite musik från en dedikerad Spotify-högtalare från Philips slår ut det odrägliga babblet från nyhetsredaktionen, och när det sista glaset är skinande rent och avtorkat återvänder jag till soffan lagom till vädret som presenteras av en flottig liten streber i kritstrecksrandig kostym.
Nu vidtar bläddrande i kanaler för att hitta gamla avsnitt av “Poirot”, “Morden i Midsomer”, “Par i hjärter”, “Mord och inga visor”, eller nån annan kvalitetsserie från England eller USA.
En rolig liten sport har börjat utveckla sig i vår soffa – jag inser nämligen att jag blivit en hejare på att omedelbart peka ut mördaren. I princip i den första scenen som mördaren deltar i. När jag ser mördaren skriker jag till min fru: “Det är hon! Hon är mördaren!” Min fru nickar överseende. “Så är det nog. Tyst nu så vi hör vad hon säger.”
Nu kanske du, kära läsare, undrar: “Hon? Vadå hon? 90 procent av alla mord i samhället utförs av män (enligt Göteborgs universitet), då borde väl artikelförfattaren (härefter av effektivitetsskäl kallad ‘artklfrfttrn’) istället utropa ‘Han är mördaren’, vad har artikelförfattaren fått ‘hon’ ifrån?”
En synnerligen berättigad fråga! Jag måste berömma dig, kära läsare, för din uppmärksamhet avseende det som till vardags gärna kallas “verklighet”. Mycket riktigt var utövaren av de 1570 mord som begicks i Sverige mellan 1990 och 2010 män 1420 gånger, och kvinnor endast 150, men nu befinner vi ju oss inte i verkligheten, utan i fiktionens underbara värld! Och i fiktionen så är det i MINST 50 procent av fallen en kvinna som är mördaren. Inte sällan galen och hysterisk dessutom.
Nämnde jag att det i 90 procent av fallen är män som skrivit dessa underbara manus som ligger till grund för de serier vi tittar på, och att dessa fantastiska avsnitt till 90 procent regisseras av begåvade, för att inte säga genialiska, män?
Ja, och så visar det sig i 90 procent av fallen att jag hade rätt.
“Det var en kvinna igen! Jag sa ju det!” skriker jag triumferande när avsnittet äntligen tagit slut. “Så sant, så sant”, säger min fru. “Vi kvinnor startar alla krig, vi mördar mest, vi är på alla sätt värre än de oskyldiga och trivsamma männen. Sådan är verkligheten, och inte alls såsom den kan tyckas vara enligt statistik, verkliga förhållanden eller andra fejknyheter!”
När vi lägger oss läser jag några rader ur min favoritbok “Trump – en hyvens kille” tills jag inte orkar mer, utan utmattad av glädje över att det finns så mycket sanningsenlig information i vårt samhälle somnar in.

christian.wahlander@opulens.se



