MOTREAKTION. Förra året var Gullan Bornemarks år. Hade det inte varit för pandemin med restriktioner och allehanda prövningar hade hon kunnat mysa och turnera med sitt förnumstiga, hygienfascistiska narrativ. Med en mild korrigering skulle hennes kända barnvisa kunna uppdateras så här: ”Är du vaken svensk, är du vaken svensk, är du vaken svensk, är du vaken svensk… men hur kan du, men hur kan du, men hur kan du glömma sprita händernaaaaaa”.
Som kolt avskydde jag Bornemarks käcka budskap. När min hulda moder sjöng visorna en och endast en gång för mig recenserade jag det genom att kasta rymdlego i huvudet på henne. Som barn längtade man ju till allt som var prutt, fis och smuts och att hoppa över skrankorna. Och det skulle leda till en snattad ”Fibban” på numera vintagestämplade orangea bensinmacken. Reaktionen på det erbarmligt tjatiga och präktiga blev att man bröt sig loss och gav fan i samhällsidealet.
Det är nästan så att man vågar spekulera i att en enda sabla dag utan robotröster på ICA i stil med ”med tanke på rådande förhållanden…” skulle vara av godo, för har vi inte mer och mer nått den punkt då vi vill göra den vuxnes motsvarighet till att snatta porrisar och fisa i matsalen? Vi vet nu. Låt oss slippa mer information. Stäng av vår tids ”borsta-tänderna”-visor så tror jag vi paradoxalt nog blir mer vuxna och ansvarstagande, och inte paternalistiskt omyndigförklarade som i en folkhemsbarnvisa.
Jesper Nordström
