Frisk och vacker självbiografi

MEMOARBOK. Stina Ekblads Här brusar strömmen förbi är en frisk och vacker självbiografi, utan skvaller och skandaler, i stället ren och äkta och en lång hyllningssång till poesin.

Här brusar strömmen förbi av Stina Ekblad
Weyler förlag

Stina Ekblad har en lång karriär bakom sig både från scenen och filmens värld. Hon har arbetat på Odense Teater, Stockholms stadsteater och under lång tid på Kungliga Dramatiska Teatern, där hon i höst spelar i Elektra och Kvinnostaden.

Hon har ägnat ett helt liv åt att gestalta det skrivna ordet på scenen, nu ger hon en fullödig berättelse, Här brusar strömmen förbi, från det egna livet.

Det är i huvudsak med utgångspunkt i dagboksanteckningar, som hon skapar bilder och scener från sitt yrkesliv. Det är få personliga kommentarer, men däremot väl avvägda berättelser om framsteg, känslor och stämningar i hennes yrkesliv. Det är så uppenbart hur orden, skrivandet och läsandet är centralt i hennes liv. I orden och i poesin finner hon både en hemvist och en skönhet, som aldrig bleknar.

Redan i barndomen i den lilla byn Solf i finlandssvenska Österbotten är detta levande. Hon kan tycka om både psalmer och utantilläxor i skolan. Och minnas det med värme och glädje. Följaktligen finns det ingen surhet eller bitterhet i hennes ord. Det som regerar är en kärlek till skönheten och en passion för det skrivna ordet.

Stina Ekblad har en utpräglad känsla för ordning och reda och för noggrannhet. Hon berättar i avdelningar om sitt liv – som flicka, tonåring, kvinna, mamma och att åldras. Varje avdelning får en sammanfattning på rosafärgat papper.

Det som överskuggar allt är kärleken till litteraturen, särskilt till Dan Andersson, Karin Boye och så framför allt till Edith Södergran. Hon älskar även musiken; av en tillfällighet i dessa hösttider hör jag på radio Erna Tauros “Höstvisa” med text av Tove Jansson:

”Skynda dig älskade,
skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut.”

Så känns det, sommardörren stängs, kvällarna och morgnarna blir kyligare och färgerna mättas.

Detta är en frisk och vacker självbiografi, utan skvaller och skandaler, i stället ren och äkta och en lång hyllningssång till poesin.