IDROTT. Med Frontlöparen Gunder Hägg – Hans uppgång och fall har Björn Lundberg skrivit en flyhänt och intressant biografi. Han har kommit nära löparen Gunder Hägg, om än inte så nära människan bakom idrottsikonen, anser Bo Bjelvehammar.
Frontlöparen Gunder Hägg – Hans uppgång och fall av Björn Lundberg
Historiska media
I denna biografi berättar Björn Lundberg om en av våra främsta idrottsmän genom tiderna, Nils Gunder Hägg (1918 – 2004).
Björn Lundberg är verksam vid Historiska institutionen vid Lunds universitet. Hans forskning handlar om modern historia, med särskild inriktning på barn och ungdomar. Bland hans andra forskningsintressen märks friluftsliv och naturumgänge.
Björn Lundberg tecknar i Frontlöparen Gunder Hägg – Hans uppgång och fall en fullödig bild av idrottsikonen Gunder Hägg och han följer en kronologisk linje som börjar i de jämtländska skogarna och slutar på ett äldreboende, strax utanför Ystad. De sista åren tillbringade Gunder Hägg i rullstol, men en gång var han världens bäste löpare.
Gunder Hägg vande sig tidigt vid hårt arbete som skogsarbetare och timmerflottare och även som lantarbetare. Det innebar långa arbetsdagar och hårt arbete.
Tidigt började Gunder Hägg med idrottsträning, Han förstod tidigt att för att nå framgång som löpare på medeldistanser krävdes både uthållighet och snabbhet.
Gunder Hägg tränade alltid efter eget huvud. Snöpulsning och löpning i skog och på körvägar blev den metod som han höll fast vid under hela sin karriär. Alltid gällde det två saker, uthållighet och snabbhet.
Det talades mycket om hans löpsteg, om längden på det och framför allt lättheten. Steget var inte oväsentligt, men storheten fanns i hans fysiska och mentala styrka, liksom i hans starka motivation.
När han under de sista aktiva åren, förlorade gnistan och kärleken till löpningen, då blev han genast sämre och förlorade ofta loppen.
En avgörande sak för Gunder Hägg är även hans omgivning, den stora förståelsen och den självklara supporten. Även om det finns skrönor och sägner runt Gunder Hägg är den när hans far Nils gav honom de första sträcktiderna med en väckarklocka, en riktigt bra historia.
Björn Lundberg ger en mycket god bild av Gunder Häggs lopp, i ett appendix finns årtal, plats, sträcka, tid och placering. Det hela börjar 1935 och slutar tio år senare, det finns även fakta kring loppen och övriga deltagare. Det är i stora stycken intressant.
Framför allt finns det goda samtidsbilder som Björn Lundberg tecknar med en historikers penna. Däremot är det underligt att det inte finns en separat käll- och litteraturförteckning. Det finns visserligen en bibliografi, men det är inte riktigt samma sak.
Gunder Hägg och hans kollegor åker land och rike runt, som ett kringresande teatersällskap och visar upp sig i lopp efter lopp.
Folk i massor vallfärdar till idrottsarenorna. Det blir som en löparcirkus. Från åren 1938 till 1945 slog Gunder Hägg femton individuella världsrekord på alla distanser. Han var då världens främste löpare på samtliga distanser mellan 1 500 och 5 000 meter.
Efter dessa stora framgångar kom så fallet. Gunder Hägg blev anklagad för att ha tagit emot otillbörligt med pengar vid sina framträdanden. Bevisen var starka och han blev avstängd på livstid. Efter detta arbetade Gunder Hägg med olika saker. En stor löpare var han för visso, men dålig på att hålla reda på pengar. Därtill kom en specifik otålighet och det ledde till att han ofta flyttade.
Jag känner att jag vill läsa lite mera om personen Gunder Hägg och skaffar hans egen bok från 1987, Mitt livs lopp. Den ger god inblick i både bakgrund och hans sätt att tänka, hans starka självkänsla och tilltro till sin egen förmåga. Lägg därtill hans kärva humor. I hans uppväxt, ser jag den stora plattformen till hans fortsatta liv. Mitt livs lopp är dessutom rikt illustrerad med unika bilder.
Med Frontlöparen Gunder Hägg – Hans uppgång och fall har Björn Lundberg skrivit en flyhänt och intressant biografi. Han har kommit nära löparen Gunder Hägg, om än inte så nära människan bakom idrottsikonen.
bobjelvehammar@opulens.se
