KONST. Clemens Altgård minns en tid då alternativ och avantgardistisk konst skapades med vykort och brev. Mail art blev en global rörelse som stod på sin höjdpunkt när digitaliseringen gjorde entré.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Nätverk är fascinerande ting. Internet är naturligtvis ett av de mest övergripande historiskt sett, eftersom det är ett nätverk som rymmer ytterligare nätverk, inte minst för konst- och kulturintresserade. Men för kreativa uttryck har det förmodligen alltid funnits någon form av nätverk. Ett av dessa går under benämningen mail art. Det var, när det fungerade som bäst, ett synnerligen demokratiskt, flexibelt och icke-hierarkiskt system för utbyte av konst och kreativa idéer.
I en annan, analog, tid så blev jag genom konstnärsvänner uppmuntrad att delta i några mailart-projekt. Det var på den tiden då det mesta av kommunikationen måste skötas brevledes eller via telefonen. Få av mina vänner skriver brev eller vykort nuförtiden. Själv gör jag det ytterst sällan. Vilket är egentligen är lite synd.
Hur går då mail art till? Enkelt uttryckt postar man konsten till ett antal personer som i sin tur skickar personliga konstnärliga uttryck till ytterligare adresser. Egentligen är det rena kedjebrevsprincipen, fast betydligt roligare än kedjebrev och inte lika vanskligt som pyramidspel. De som sysslade med mail art var inte ute efter att tjäna pengar, utan ville utöva kultur på ett alternativt vis.
Det sägs att dadaisten Marcel Duchamp var den första konstnären som skapade mail art, genom att förvandla brevet till bärare av konstnärliga idéer. Fast egentligen var det först på 60-talet och med Fluxusrörelsen som mail art började bli en rörelse i konsten. I Sverige var det faktiskt inte förrän på 80-talet som mail art fick uppmärksamhet i massmedierna. Då hade å andra sidan mail art växt till att vara en omfattande internationell rörelse.
Men eftersom allt fler i världen i rask takt fick tillgång till Internet och e-post blev det inte längre lika motiverat att sända i väg minitatyrkonst i brev och paket i väntan på att få ett gensvar några veckor senare.
Men vem vet om det inte skulle kunna uppstå en mail art-revival? I dag skulle det skulle ju onekligen vara en annorlunda och exotisk upplevelse i förhållande till all digital kommunikation. Om vinylskivor och kassettband åter blivit populära i vissa kretsar så skulle mail art potentiellt också kunna locka i egenskap av analogt konstnärligt medium.
Vad svaret än är så har postkonsten ett eget elektroniskt museum — Emma. Emma är en förkortning för Electronic Museum of Mail Art.
”The envelope is the museum” lyder välkomsthälsningen.
Där presenteras grunderna för hur ett mail art-projekt går till och där finns även en länksamling till sajter med brev- och vykortskonst.
Visst var det i en ickedigitaliserad värld smått genialiskt – brevet som ett alternativ till galleriet. Men som sagt, hur briljant idén än är så har e-post och sociala medier helt konkurrerat ut det analoga brevet, även i alternativa kretsar.
Med viss sorg konstaterar jag också att flera av de länkar som finns i Emmas länksamling visar sig vara döda. Den som vill läsa mer om mail art kan med fördel ta del av vad engelska Wikipedia har att förtälja.
clemens.altgard@opulens.se
