Döden ‒ är det tabu att tala om den?
DÖDEN. I veckans krönika funderar Lars Thulin över varför många, även journalister, verkar ha så svårt för att tala om döden.
Sveriges dagliga kulturmagasin
Per Svenssons sista bok är utmärkt läsning
PROSA. Bo Bjelvehammar har läst Per Svenssons postumt utgivna essäistiska dagboksanteckningar ”När jag dog” och anser att det är en utmärkt bok.
Ernaux gestaltar på mästerligt vis
PROSA. ”Annie Ernaux är mästerlig på att gestalta både förvandling, förlust och
Bred dina vida vingar
PSALMER. “Jag har åldrats, på några månader blev jag en gammal människa. Jag tvingar mig att stanna kvar i det outhärdliga tillståndet, det är här jag skall finna skillnaden mellan sanningsspråk och meningsspråk”, skriver Cecilia Persson.
Kent Wisti om Döden i Hovås
I Hovås i Göteborg protesterar boende mot ett planerat hospice vilket blev en riksnyhet. Barnen “skulle tycka det var väldigt obehagligt att passera varje dag och behöva tänka på döden”, menade föräldrar.
Breven till en död vän
DÖDSBUD. “Vi var förtrogna vänner. Den sortens vänner som talade om livet i korta sentenser och långa klargöranden. Vänner på jakt efter sententia ─ meningen med våra liv. ‘Ack om du vore här'”. Cecilia Persson skriver brev till en vän.
En sällsynt stark förmåga
SYSTEMDIKT. “Systemdiktningen motar bort ett känslomässigt inferno. Rosariets vita och röda rosor besvärjer dödens destruktion i strof efter strof och mynnar ut i Olga Ravns kontemplativa och upproriska känntänkande,” skriver Cecilia Persson om diktverket Den vita rosen.
Brev om samtiden: “Döden gick mig tätt förbi denna gång”
BREVVÄXLING. På grund av allvarlig sjukdom har vår brevväxling mellan Crister Enander och Kristian Lundberg haft uppehåll. Men nu är Enander tillbaka och vi fortsätter detta tankeutbyte om hur det står till i vårt samhälle, dess institutioner och vart vi är på väg.
Telegrafstationen
Opulens systermagasin
