LYRISKT. “Andkjœr Olsen går tonsäkert in i diktens rum. Hon vecklar ut den med ren, klar stämma, stannar upp och låter den loopa, stramar till, släpper och låter den bölja framåt igen. Precis som ett stycke musik”, skriver Helena Lie.
UTSTÄLLNING. “Fotografierna här är lätta skildringar av ljusa sommardagar, färgerna är urblekta och det finns en känsla av skör oskuldsfullhet i bildurvalet. De är värdefulla på sitt sätt men också det som är det problematiska med utställningen”, skriver Krister Löfgren om Hanna Modighs utställning.
