PROSA. Nellie Skute är en 23-årig journaliststudent vid Lunds universitet. Opulens har tidigare publicerat en av hennes texter som tar avstamp i den sydkoreanska författaren Han Kangs författarskap. Nu har vi nöjet att presentera en kortnovell av henne, en ögonblicksgestaltning av den annalkande höstens vemod.
Revir
Otåliga tassar i hallen. En lägenhetsdörr slår igen. Ett ekande trapphus. Snabba steg.
– Hej, sa världen där utanför. Här kan ni andas! Här leker solen med människorna och smeker hud och hår.
Någon styr blicken i gatan. En svart luva åker upp. En annan blundar mot solen, liksom hälsar tillbaka. Tassar mot en varm trottoar.
Därinne i lägenheten viskar väggarna. Avslöjar allas hemligheter. De skvallrar om alla som nånsin bott där. Om alla de tillsammans. Om alla de ensamma. Det är fult att viska, heter det. Men det sitter ingen moral i väggarna. De är sanningssägare. De berättar om disktrasan som surnat i vasken. Om alla tomma ölburkar på balkongen. Om pölen under köksbordet. De berättar om vuxnas mardrömmar och om barn som aldrig somnar. De berättar om evighetslång gråt. Om bråk, skam och förlåt. De talar om allt det där som solen aldrig får se.
Därute berättar en fågel om hösten. Första lövet föll, sjunger den lilla. Vissa lyssnar. Andra vill inte höra. Höst som höst, visslar fågeln. Höst som höst.
I en park: en lekpark. I en stad i ett land i en värld. Så många människor. I samma värld. I helt olika världar.
Ett fördomsfritt möte. Två barn emellan. Blyg nyfikenhet. Små steg. Närmare och närmare. Därbakom, granskande blickar. Artiga nickar. Ett väldigt avstånd. Två vuxna emellan.
Två hundar möts. Rumpa mot nos.
Stadens gator talar sitt föränderliga språk. Väggar prydda i färg. Sanningssägare i människokläder. Uttryck, budskap, rop på hjälp. Här ryms berättelser om allt det som sker bakom stängda dörrar. Berättelser om förtryck, om rasism och utanförskap. Berättelser om trasiga hjärtan, om saknade vänner. Om kamp som måste fortsätta. Till varje pris. Här förmedlas historier. Här förverkligas människor. Här står dörrarna till andra världar öppna.
Otåliga tassar har blivit trötta. Snabba steg tunga.
Ett sista hundben i luften.
Ett ekande trapphus.
Dörren går igen.
info@opulens.se
