FRISKHET. Trumps läkare i New York surnade nyligen till när han fick oönskat besök. Ivo Holmqvist om maktens män och deras sjukjournaler.
Den amerikanske presidentens doktor har som bekant just fått besök. Hans höge patient hade sedan tidigare viss anledning att vara purk på sin lösmynte läkare som avslöjade skälet till det ymniga hårsvallet, det som skämttecknare världen över gjort sig lustiga över: han skrev ut en medicin vars syfte är att hålla en förstorad prostata i schack men som samtidigt tycks ha en eftertraktad bieffekt: den göder håret.
Han tar samma piller själv och är ett påtagligt bevis för hur effektiv den är; han är lika lurvig nu som när han var hippie för femtio år sedan. Men det var kanske inte så kul för presidenten att få ordinationen utbasunerad. Ett par av hans handgångna män som hälsade på i kliniken begärde fram patientjournalen för den höge herren, inte utan ett visst hot kan man förmoda.
De fick med sig den, med alla noteringar om hur fantastiskt frisk och kry han är. Fast egentligen var det en onödig utflykt. Om sin egen hälsa vet han själv bäst besked – läkaren som blev sur över tilltaget har nu avslöjat att det inte var han som formulerade friskhetsintyget. Han bara skrev ut ett intyg, dikterat av patienten själv, att ingen tillträdande president någonsin i världshistorien varit vid bättre vigör. Om han slutar äta hamburgare skulle han kunna bli tvåhundra år, en svindlande tanke.
Den bryska rekvisitionen av friskjournalen får mig att tänka på ett liknande fall för åttiofem år sedan. Hermann Göring var på tjugotalet postflygare innan han ännu hunnit gå med i det tyska nationalsocialistiska partiet. Han störtade under en flygning till Sverige, bröt många ben och fick lappas ihop. Han fick morfin mot sina smärtor och blev genom det narkoman. Han togs in för avvänjning och kanske också för annat på Långbro sinnessjukhus i Stockholm. Efter nazisternas maktövertagande 1933 försvann hans svenska sjukjournal spårlöst. Varför det skedde förstod många, men när och hur det gjordes förblev en hemlighet – en betydligt diskretare aktion än påhälsningen nyss hos livläkaren i New York …
info@opulens.se
Görings journal från Katarina sjukhus (där han togs in efter att först ha gjort sig omöjlig på ett sjukhem för nervsjuka i Aspudden och innan han hamnade på Långbro) finns forfarande på Landstingsarkivet i Stockholm och efter att Göring återvänt till Tyskland spreds dessutom journalanteckningar via en av hans vårdare (på just Långbro) till Clarté-förbundet, som både publicerade och spred dem vidare globalt. Missbruket av Euskodal verkar för övrigt ha haft sitt ursprung i behandlingen av den skottskada Göring ådrog sig i samband med ölhallskuppen och eskalerat efter flytten till Sverige 1924. Förutom de invändningarna är poängen klar och de historiska exemplen många.