AI. ”Det behövs en strategi för AI i arbetslivet som kombinerar innovation med integritet och som erkänner att effektiviseringar kan vara mycket kostsamma.” Det skriver Emil Siekkinen som ser såväl risker som möjligheter med AI.
AI – ingångsjobben försvinner, hallucinationerna breder ut sig
Under våren 2025 publicerades två texter som på olika sätt belyste den djupgående förändring som artificiell intelligens (AI) för med sig på arbetsmarknaden. I en gästessä i New York Times, varnade LinkedIn-chefen Aneesh Raman, för att de jobb som gärna inleder ens karriär, är på väg att försvinna. AI håller på att ta över de enkla, repetitiva arbetsuppgifterna som länge fungerat som inkörsport för nyutexaminerade. Detta riskerar att beröva en hel generation ingångsjobb.
Och i ett nyhetsbrev från MIT Technology Review, ”The Algorithm”, beskrev James O’Donnell ett annat, parallellt problem, nämligen hur så kallade AI-hallucinationer – alltså påhittade fakta och referenser – redan börjat underminera kvaliteten och trovärdigheten i den juridiska processen. Tillsammans visade dessa två texter varför en försiktighetsprincip bör anammas när AI förändrar arbetsmarknaden.
Aneesh Ramans essä uttrycker en oro för att unga arbetstagare tappar fotfästet innan de ens fått kliva in på arbetsmarknaden. AI tar över många av de arbetsuppgifter som länge la grunden till ens karriär, ens kompetens, ens erfarenhet. I tekniksektorn skriver AI numera kod som tidigare skrevs av unga kodare. Inom juridik kan AI analysera dokument som förr tilldelades biträdande jurister, kanske under sommarjobb. Och i detaljhandeln sköts grundläggande kundservice av chatbots. Parallellt ökar arbetslösheten bland akademiker snabbare än för andra grupper, och LinkedIns egna data visar att den så kallade Generation Z:s framtidsutiskter mörknar.
Lösningar på problemet
Raman föreslår lösningar: Omskola unga och erbjud dem möjlighet att arbeta sida vid sida med AI. Omforma ingångsroller så att dessa erbjuder mer avancerade uppgifter. Skapa utbildningar som är anpassade till nya teknologiska omständigheter. Exempel visar hur företag, med AI:s stöd, redan ger nyanställda större ansvar. Tanken är att AI ska frigöra unga från rutinuppgifter, och i stället ge dem möjlighet att utvecklas. Essän är, trots sina farhågor, i grunden optimistisk. Tekniken kan vara en katalysator för nya möjligheter – om anpassningar görs.
I The Algorithm, erbjuder James O’Donnell en nödvändig motbild. Där Ramans essä bygger på vad AI borde kunna erbjuda, visar O’Donnell vad AI faktiskt redan kan ställa till med – särskilt i juridiska sammanhang.
AI:s språkliga pondus förför även professionella personer
Han beskriver tre fall från våren 2025, i vilka advokater lämnade in dokument som innehöll rena påhitt, genererade av AI-modeller som Google Gemini och Anthropics Claude. I ett fall fick en ansedd advokatbyrå böta 31 000 amerikanska dollar då en domare upptäckte att referenserna inte existerade. I ett annat fall använde en åklagare i Israel fiktiva lagparagrafer i en rättsprocess. I samtliga fall blev AI:s hallucinationer inte upptäckta förrän efter det att dokumenten skickats till domstol.
Problemet, menar O’Donnell, är inte bara tekniskt – det är mänskligt. Jurister är vana vid att granska arbetet som praktikanter och unga kollegor har utfört, men behandlar AI med stor tilltro. Kritiskt tänkande åsidosätts – det som låter intelligent och välformulerat antas vara sant. AI:s språkliga pondus förför även professionella personer vilka borde veta bättre. Resultatet är att dokument som tycks rymma tung argumentation i stället kan erbjuda fabricerade källor och påhittade fakta. Hallucinationer är inte ett undantag i språkgenererande AI – de är en inneboende del av hur tekniken fungerar.
Viktiga lärdomar
Det är just i skärningspunkten mellan dessa två perspektiv – Ramans goda råd och O’Donnells observationer – som viktiga lärdomar kan dras: Förändringar som görs för att anpassa arbetsmarknaden till AI måste ske med stor försiktighet och eftertänksamhet. Det är inte tillräckligt att säga att unga måste lära sig arbeta med AI. De måste också inse AI:s begränsningar, brister, och risker. I motsats till vad många AI-leverantörer lovar, är dagens modeller inte färdiga, helt pålitliga, eller konsekvent korrekta. Att kasta in de som nu försöker ansluta till arbetsmarknaden i situationer i vilka de ska arbeta med AI – utan att ge dem ordentlig träning i kritiskt tänkande, teknisk förståelse, och etik – är att lägga en labil grund för de unga.
AI är inte lösningen på allt
De som anammar AI måste också ta ansvar för sina arbetssätt. Det är inte rimligt att stora advokatbyråer, med tillgång till resurser och juridisk expertis, använder AI utan att kontrollera resultaten. Om ledande aktörer gör dessa misstag, vad kan då förväntas av nyanställda som saknar erfarenhet?
AI i arbetslivet kräver strukturer, rutiner, granskning – samt en kultur som uppmuntrar ifrågasättande snarare än blind tilltro. AI är inte lösningen på allt. Människor kan visa sig vara underskattade, och även nyexaminerade kan erbjuda sådant artificiella intelligenser är oförmögna att förse en arbetsplats med. I dagsläget är det fullt rimligt att uppmana arbetsgivare att ta det lugnt med implementerandet av artificiella intelligenser.
Slutligen måste samhället fråga sig vad som händer med dem som inte har tillgång till dessa verktyg eller den kunskap som krävs. Om ingångsjobb försvinner, och AI inte är transparent eller tillförlitlig, finns en risk att endast de med privilegier och kontakter lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. Detta skapar ojämlikhet, ett demokratiskt underskott på arbetsmarknaden, och dessutom går samhället miste om framtida ledare som aldrig gavs en möjlighet.
Strategi för AI är en nödvändighet
Både Raman och O’Donnell är överens om att AI har anlänt – den vandrar sedan länge vid människans sida – och att dess betydelse kommer att växa. Men medan den ene ser möjligheter, visar den andre vilka risker ett alltför hastigt implementerande av AI medför.
Det behövs en strategi för AI i arbetslivet som kombinerar innovation med integritet och som erkänner att effektiviseringar kan vara mycket kostsamma.
Sist men inte minst – att delegera avgörande ansvar till maskinerna är förhoppningsvis inte att tänka på.
info@opulens.se
