MATPRISERNA. Stämmer verkligen bilden av giriga handlare som omotiverat höjer matpriserna och därmed rånar svenska folket? Den frågan besvaras av Lars Thulin i veckans krönika.
Är handlarna verkligen giriga?
Matpriserna är i fokus, på grund av stora höjningar under en period samt löftet om sänkt matmoms. Den som följer debatten i tidningarna och på sociala medier får en bild av giriga handlare som omotiverat höjer priserna och därmed rånar svenska folket. För att stoppa miljoners miljoner i sina överfulla fickor. Och att den svenska mathandeln fungerar uselt.
Pressen och nätsajter jagar klick och gör världen svart och vit. Trots att världen oftast är grå med en rad ”å andra sidan”. Som journalist följde jag i decennier handeln och livsmedelsindustrin. Här kommer den grå bilden.
Den grå bilden av handlarnas villkor
1. Varför blir maten dyrare? Denna gång nästan enbart på grund av tillverkarna. Mejerier, bagerier, chokladfabriker med flera hävdar ökade kostnader och höjer sina priser. I de allra flesta fall skickar handeln höjningarna vidare till konsumenten. Enkelt exempel: säg att handeln får ett inpris på hundra kronor för en stor bit ost. Handeln har sedan kostnader för att du ska kunna ta osten från butikskylen: löner, hyror, energi, marknadsföring, allmänna avgifter med mera.
Sedan vill handlaren ha betalt för att kunna placera sina pengar i rörelsen. Annars kunde hen haft pengarna på banken. Genomsnittligt är handelns påslag cirka 20 procent, i det här fallet 20 kronor. I en butik med hyfsad lönsamhet går mellan tre och fyra procentenheter av detta till handlarens överskott. Därefter slänger staten på tolv procent i moms. Du får betala cirka 135 kronor för osten.
Om inpriset höjs till exempelvis 115 kronor blir priset till konsumenten med denna modell 155 kronor. Väljer handeln att behålla priset 135 blir osten en stor förlustaffär. flera sådana varor och rörelsen går snabbt omkull. Om handeln helt skippar sitt överskott blir priset i detta fall kanske 149 istället för 155.
Är allt handlarnas fel?
Jag har aldrig läst att förnumstiga krönikörer med ett ord ifrågasätter om leverantörer måste höja så mycket. Allt är handelns fel och den måste därför läxas upp av finansministern. Som dock vet hur handeln fungerar. Därför utmynnar dessa samtal i ingenting.
Det finns undersökningar som visar att handlare på vissa varor nu höjt priset mer än vad som anses motiverat av den som undersöker. Så fungerar en marknad: i vissa lägen höjs marginalen, i andra fall sänks den. Men det är inte huvudsakligen handeln som i nuläget står för höjningen
Aktuella siffror från handeln
2. Är våra handlare mer giriga än omvärldens? Hur ser vinsterna där ut, räknat på rörelsemarginalen, alltså hur mycket i procent som blir över på butikens omsättning? Aktuella siffror säger Axfood (som äger Willys och Hemköp) 3,9. Tesco, ledande i Storbritannien, 5,2, Kesko, dominant i Finland, 5,0, Salling Group, störst i Danmark, 3,3. Norgesgruppen, etta på sin marknad, 3,4. (Icas siffra något svårt att ange, då vinst uppstår både i det egenägda grossistledet och i varje enskilt ägd butik, men 3-4 procent i snitt är en hyfsad gissning, Vissa butiker tjänar betydligt mer, andra avsevärt mindre.)
Varför dominerar fyra aktörer?
3. Tyckarna upprörs över koncentrationen av handeln i Sverige. Ica, Axfood, Coop och Lidl dominerar totalt marknaden. Tyckarnas våta dröm är betydligt fler grossister som försörjer ”fria” butiker. Då skulle allt bli billigare och bättre. Så det så.
Men handel med livsmedel är en logistisk utmaning och är extremt volymberoende. Det är inte som att via nätet sälja en baddräkt från Kina. I stället handlar det om att butiker i ett stort och glesbefolkat land sju dagar i veckan behöver ha bulkvaror, dessutom ofta känsliga för temperatur, datum och stötar.
Det är inte bara krönikörer på Södermalm i Stockholm som vill hitta ätmogna och ekologiska avokador i sin butik en söndagskväll. Därtill ska Pekka och Gudrun utanför Arvidsjaur kunna köpa filmjölk och falukorv. Stora lager med kyl och frys, stora lastbilar och mil på vägar kostar. Nya grossister måste på något magiskt vis kapa dessa kostnader och bli bättre än jättarna. Hittills har ingen lyckats. Och fler lastbilar på vägarna räddar inte miljön.
Är vinsterna oskäliga?
4. I de allra flesta länder i västra Europa dominerar tre till fyra aktörer helt marknaden. Av samma skäl som här. Om Sverige vore ineffektivt med oskäliga vinster, skulle aktörer ta sig in för att ta del av kakan. Danska Netto försökte men drog sig ur. Norska Rema 1000 gjorde samma resa. Lidl lyckades, men först efter många år med förluster. Lidl ägs av en stiftelse med en långsiktighet som inget vanligt aktiebolag har.
En slutsats
Slutsats: Handlar man med mat och gör det bra finns ordentligt med pengar att tjäna. De gäller hela världen. Men hur ska handeln i Sverige organiseras för att kritikerna ska bli nöjda och kunderna erbjudas bra utbud och tillgänglighet? Ska staten lagstifta priser? Ska staten bli grossist? Ska staten subventionera nya aktörer?
Varför blöder Coop?
Intressant är att Ica, Axfood och Lidl har privata ägare. Coop är ägt av medlemmarna, och ska sätta kunden främst så ingen girig skurk tar deras pengar. Ica, Axfood och Lidl får hyfsade överskott, totalt på miljarder kronor. Coop, som varken är billigare eller bättre än sina konkurrenter har blött ekonomiskt i decennier och länge levt på att sälja av sina fasta tillgångar. Nu är dessa slut. Frågan man måste ställa sig är: vart tog och tar medlemmarnas pengar vägen?
lars.thulin@opulens.se
