STEREOTYPER. När första seriestrippen av Asterix publicerades 1959 hade Frankrike Algerietkrisen på halsen. Landets status som imperialistiskt ”mittens rike” började vackla och Asterix var från början mer dagskommenterande humor. I denna klassiska serie för barn fick ofta landets mycket arroganta självmedvetenhet ett tjuvnyp vilket gjorde att också vuxna ofta kunde läsa den med behållning.
Mycket av humorn i Asterix bygger på stereotypa skildringar av olika nationalkaraktärer, det får väl medges. Så exempelvis förlorar de traditionsbundna stela britterna mot Caesars invasion för att de alltid måste dricka varmt vatten med mjölk klockan fem på eftermiddagen, ibland mitt i bataljen. Eller ta det schweiziska gästgiveriet där alla förväntas att själva vända på tomglaset var trettionde minut i sann kronografisk petighet. I detta universum av västeuropeiska stereotyper är de mörkhyade ofta gatusmarta tricksters vilka räddar situationen.
Detta gör Zlatans medverkan i kommande film så självklar. Hans rollkaraktär i verkligheten hade kunnat vara Romarrikets krigsfånge från Nordafrika, eller Balkan, som sedan klättrat i armén. Parallellen mellan slagfältet och fotbollsplanen är given och den kaxiga klassresenären är en roll han inte behöver spela. Sedan är det ju öppet för debatt om det alltid är av godo att rida på klichéer.
Jesper Nordström
