ELKRISEN. Jag sitter här i kölden och tänker. Jag sitter här i köket och tänker. Jag tänker exempelvis på den bisarra monarkin. På att politiker, näringslivstoppar och rika bara fortsätter att spotta oss andra i ansiktet. På hela sörjans absoluta bottenplatta: den religiöst färgade kapitalismen, marknadsekonomin och tillväxthysterin. Som om allt detta vore i enlighet med naturlagar, när det egentligen handlar om kulturlagar.
Jag tänker på de ökade klassklyftorna. De etniska kollisionerna. Misogynin inom stora delar av befolkningen. På att livets mening, som jag funderat mycket på, tydligen handlar om ”priset vid pump”. Jag tänker på att Stockholm är så förfärligt överrepresenterat i så många avseenden. Som om exempelvis jag, i Ranrike, saknar kompetens och betydelse. Jag tänker på att det är ungefär 100 personer som befolkar alla program, soffor och debatter. Man skriver: ”ingen skriver något om…” när jag skrivit 150 artiklar i ämnet.
Jag tänker på segregationen – den ekonomiska och den etniska – som numera inte ens socialdemokratin bryr sig om. Jag tänker på den uppenbara historielösheten och obildningen i de självutnämnda övre skikten. Men samtidigt väntar jag naturligtvis ivrigt på Ebba-pengarna som, kommer… som kommer… som kanske kommer.
Carsten Palmer Schale
