FILM. Sedan mer än sextio år har jag en god vän, en engelsk arkitekt som samlar på kameror, särskilt Leica, och modelljärnvägslok som är för stora och dyrbara att leka med. Han bor i Lewes inte långt från Brighton, i ett vackert gammalt parhus. Inte långt därifrån i ett stort lantligt hus bor hans vän fotografen Antony Penrose. För några år sedan köpte jag Penroses intressanta ”The Lives of Lee Miller”. Boken handlar om den amerikanska moder Antony Penrose främst lärde känna efter hennes död. Han upptäckte nämligen vad som fanns på vinden: mängder av fotografier och brev.
Boken filmatiserades förra året och är nu bioaktuell i Sverige. Det är Ellen Kuras som regisserat den stjärnspäckade filmen ”Lee”. Josh O´Connor spelar Antony Penrose, medan Alexander Skarsgård gör rollen som pappan surrealisten Roland Penrose. Lee Millers ständige krigsfotografkompanjon David Scherman spelas av Andy Samberg. Det märks att regissören har dragit nytta av bilder i boken, särskilt de som hunnit bli ikoniska: krigsfotografen Lee Miller i Hitlers badkar, alldeles gräsliga bilder från de just befriade koncentrationslägren, och foton som surrealisten René Magritte hade bruk för.
Pappan i USA som tog nakenbilder på sin tonårsdotter är frånvarande, kanske bäst så. Kate Winslet är mycket bra i huvudrollen som Lee Miller. Alexander Skarsgård som Roland Penrose är okej, men knappast mer än så. Men om Lee Millers tid tillsammans med Man Ray förekommer knappast något alls och det är kanske lite synd. Ljudet i biosalongen är för övrigt bedövande, vilket man kan förvänta sig av en krigsfilm nuförtiden.
IVO HOLMQVIST
