SOLIDARITET. 2008 arbetade jag som beforskare av LSS-verksamheten i Skärholmen (i Stockholm). Jag bodde då hemma hos bekanta i Bagarmossen. Det hela – både det ena och det andra – var givande. Men sedan inträffade något som jag faktiskt tror få i Sverige varit med om. På hemvägen från Stockholm över Göteborg till mitt hem här i Hälleviksstrand på Orust i Bohuslän.
Jag träffade en romsk tiggare på Göteborgs centralstation. Hon ville självfallet att jag skulle ge henne lite pengar. Nu visade det sig emellertid att JAG saknade tio kronor för att kunna ta mig hem. Vi började diskutera. Efterhand förstod kvinnan MIN situation. Hon ville hjälpa mig, men vi hade lite svårt att kommunicera. Hon tog dock fram en femkrona. Då blev jag glad – men var ju tvungen att påpeka att detta inte räckte.
Hursomhelst. Efter lite viftningar och kramar och försök till diskussioner på olika språk tog hon fram sin halvtomma påse. Och jag tog upp en tiokrona. Och hon sa: ”GUL PENG”! Ja, nickade jag, fick min tiokrona och kunde komma hem. Jag är henne oändligt tacksam.
Carsten Palmer Schale
