DUB. Kangas klanger konstaterar att dub-maestron Adrian Sherwood lever upp till de högt ställda förväntningarna.
En tidigare publicerad Kangas klanger om Adrian Sherwood hittar du här.
Adrian Sherwood levererar
Från källarstudion under Londons Chinatown ekar tunga basgångar, spaghetti-western-munspel och allehanda genreblinda ljud. Adrian Sherwood levererar!
I slutet av augusti släppte brittiske dub-maestron Adrian Sherwood albumet ”The Collapse Of Everything” (On-U Sound Records, LP/CD/DL), hans första regelrätta soloalbum på bagardussinet år. Helt nyligen placerade det sig på plats 67 när legendariska independent-templet Rough Trade valde ut årets album. Därav följer att den nya tolvtums-EP:ns fysiska utgåva släpps exklusivt hos denna tongivande butik, med releasedatum satt till den 30 januari 2026.
”The Collapse Of Everything” ekar och lever om, men är mer nedtonad än de flesta träden i Sherwood-skogen. Stundtals befinner vi i oss i en biograf där den gigantiska filmduken visar en jamaikansk-brittisk spaghettiwestern, med kinesisk mat osande från gatan ovanför Sherwoods källarstudio i Londons Chinatown. Vi slevar långsamt i oss spaghetti-skallerormar medelst ätpinnar och njuter av alla smakerna i musiken.
”Spaghetti Best Western” är en lustig låttitel för skivans mest Morricone-munspels-mättade maträtt. Ökendammet lägrar sig över Clint Eastwoods väderbitna ansikte, och även om vare sig filmstjärnan eller hans reggaeartist-namne medverkar så vilar deras andar över musiken.
”Battles Without Honour and Humanity” är säkerligen en ordlös kommentar över världsläget, men det vi får till oss audiellt är processade tidiga electro-ljud, och dubbiga basgångar som kontrasteras mot ekande piano och enstaka kulspruteljud. Musikalisk MSG.
”The Collapse Of Everything” är bland det bästa jag hört från Adrian Sherwood.
22 minuter musikalisk mumma
På ”Barbican Heights” (On-U Sound, DL/Rough Trade-exklusiv 12”) gör Adrian Sherwood gemensam sak med On-U Sound-studioprojektet African Head Charge (som består av Sherwood och slagverkaren Bonjo Iyabinghi Noah) och brittiska jazz-hetingarna Speakers Corner Quartet. Musiken rör sig i gränslandet mellan dub, jazz, afrobeat och electronica. Det är 22 minuter musikalisk mumma; en allt annat än sötsliskig efterrätt till huvudrätten.
”Wicked Kingdom Of This Earth” är den mest reggaeaktiga låten på skivan, även om den molltonade stämningen mer påminner om en korsning av Lee ”Scratch” Perrys 1980-90-tal och Massive Attack.
Den andra reggae-tempererade låten ”Musical Medicine” lever utmärkt väl upp till titeln och mina stora förväntningar. Helande och holistiskt ljuder den genresprängande musiken ur högtalarna. En flöjt och en saxofon dub-ekar ut avslutningen.
”Topanga (Wicker Version)” går knappt att benämna som reggae överhuvudtaget, den har möjligen mer gemensamt med frifräsande jazz, men äger ändå den där dubbiga inramningen, som något av de mer utmanande spåren på The Clashs ”Sandinista!” fast 45 år senare, och mer lyckat i utförandet.
”Garden of Inspiration” låter som något som kunde släppts på vidöppna-fönster-etiketten Gondwana Records, där ordet jazz upplöses till små dunster av något större. Sammantaget en EP för dig som uppskattar traditionen med experimenterande brittisk musik så som den ständigt omformulerat sig genom decennierna.
info@opulens.se
