INDIEPOP. ”Förundransvärd är den låtskatt som detta band på kort tid hunnit samla på sig.” Det skriver Erik Bovin som lyssnat på det nya albumet med indiepopbandet Division 7.
Division 7 tillbaka med besked
Långbro feelin’ med Division 7
Skivbolag: Septembernatt
Division 7 är tillbaka med besked. ”Långbro feelin’” är titeln på deras tredje album och anspelar på bandets replokal som tidigare var en del av ett mentalsjukhus. Men inget totalt jävla mörker (blott grubblerier) eller ens kreativt kaos är att vänta. Öppningen sker, trots texten, med ett ljusare anslag. Om debuten ”Paradis Garage” (2023) bar på en charmig spretighet var uppföljaren ”Hundhuvudet” (2024) desto mer sammanhållen. I och med det renodlade bandet sitt sound och fick till en riktig fullträff.
En sådan kan egentligen bara följas upp på två sätt. Antingen genom att återvända till samma recept för att servera lyssnarna ens egen standardrätt, eller gå vidare. De har varit smarta nog att välja det senare. Kanske är detta det nya albumets verkliga andemening – att steget från replokal till studio var kortare denna gång.
Resultatet är i vilket fall rakare och rockigare än tidigare. Det senare är inte minst märkbart på spåret med titeln ”Poppel & ginkgo”.
Albumet genomsyras av ett sound som utmärks av bastanta trummor, distade gitarrer, 80-talssynth frontat av Dara Hoels stämma, som stundvis leder tankarna till en ung Thåström.
Hög ambitionsnivå
Men även om albumet är rakare än tidigare alster är bandet fortfarande för unga och hungriga för att bli riktigt lediga i sitt uttryck. Ambitionsnivån är fortfarande högt ställd. Tempot och energin går på högvarv, andrum saknas och visst är det så att bandet stundvis vill för mycket. Det är dock en randanmärkning. På ”Långbro feelin’” finns inte en död minut.
Låttexterna är vassare och mer välskrivna än dem man hittar hos många andra popband. Välkommet då landets ledande poplyriker varit verksamma så länge att man kan anta att de har sina mest betydande alster bakom sig.
Förutom den för genren närmast obligatoriska hjärta och smärta-tematiken pendlar texterna – för att parafrasera Håkan Hellström – ’mellan tro och tvivel’.
Vissa rader är genuint rannsakande som på ”Vi var barn” när Hoel sjunger: ”Jag försöker minnas vem jag var / iallafall inte nån bra / synd att förlåtelsen behöver komma snart”.
Andra gånger handlar det om identitet, om modet och den omutliga viljan att gå sin egen väg. På albumets verkliga banger ”Himlen i handen” medverkar Thomas Stenström. Det är en låt som snabbt sätter sig, i synnerhet rader som dessa etsar sig fast: ”När man bugar sig och ler / tar man udden av den man e’”.
Men Division 7 lyckas också med konststycket att blåsa liv i irriterande enkla rader. Som när Hoel sjunger: ”Du är min min / för alltid är du min min / och jag är din din / har alltid varit din din / och jag vill tro att det ska räcka till” i den lätt The Verve-doftande ”En ny bomb”, utan att det blir banalt.
För bara några år sedan hade ett liknande indierockband fått höra att deras musik för all del var bra och värd sin fanskara men att ett större genombrott var dömt att utebli.
Indierocken blomstrar åter
Med ”Långbro Feelin’” spår jag dock ett genombrott. Det landar vältajmat nog i en tid när indierocken åter blomstrar. I decennier har den elektroniska musiken dominerat. Först nu utmanas den.
Det går att skönja en våg med band som Terra, Svart Ridå och Nektar som spelar för en stadigt växande publik. ”Långbro feelin’” släpptes symboliskt nog samma dag som Robyns nya album ”Sexistential”. Den elektroniska musiken har fortfarande hög status men för första gången på länge verkar den utmanas.
Med tanke på alla lyssningar bandets senaste singlar fått är det uppenbart att något håller på att hända. Det är på ingalunda vis konstigt att det nu, i en värld som på kort tid blivit alltmer artificiell, uppstår ett sug efter det råa och äkta. Det ska höras att musiken är skapad av människor och inte med AI-promptar. Plötsligt är det viktigare än på länge att artisterna verkligen kan spela instrument.
Förutom singlarna utgör ”Blåskärm” en favorit som tillåts bre ut sig i lyssningslängd. En lika delar ångestladdad som poppunkig atmosfär alstras. Tankarna förs till Imperiet.
Förundransvärd är den låtskatt som detta band på kort tid hunnit samla på sig. Låtar att spegla sig i och återvända till för att bearbeta livskriser och brustna relationer; pärlor som skänker tröst och hopp. Trender kommer och går. Division 7, däremot, tycks ha kommit för att stanna.
info@opulens.se
