SYNTMUSIK. Jesper Nordström minns hur Richard H Kirk och hans band Cabaret Voltaire revolutionerade den elektroniska musiken och kombinerade postmodern estetik med dansanta rytmer.
Så har då electronicapionjären Richard H Kirk (21 mars 1956 – 21 september 2021) gått till de sälla jaktmarkerna. Han blev 65 år. Kirk var drivande medlem i det Sheffieldbaserade syntbandet Cabaret Voltaire. De mutade in en helt unik musikalisk nisch som kombinerade syntpop och en tyngre form av electronica, det som vi svartklädda i Sverige kallade råsynt på 80-talet. Bandet förknippas även med genrebeteckningen industrial.
Men frågan är om inte James Browns ande vilade över deras gråblådystra industrisynt också. Framför allt tänker jag på de maniska och uppklippta repetitiva rytmerna som gjorde att vi var tvungna uppfinna en ny etikett: electrofunk.
Estetiskt så uppfann de det irriterade flimret och de snabba klippen långt innan internetbruset existerade. Därtill var Cabaret Voltaire något av det mest postmoderna och samhällskritiska som Storbritannien gav oss musikaliskt. Nota bene med den stora fördelen att det också gick att festa och dansa till deras musik. Som om den postmoderne filosofen Jean Baudrillard hade fått en sampler att leka med.
Och på tal om akademisk highbrow-subkultur kan nämnas att den andre medlemmen Stephen Mallinder doktorerade i musikhistoria genom att skriva en avhandling om det passande ämnet ”urbanitet och rytm”.
Orsaken till Richard H Kirks död har det talats tyst om, så låt oss minnas honom med klassikern Kino.
jesper.nordstrom@opulens.se
