POP/ROCK. Erik Bovin har lyssnat på Bob hunds senaste skivsläpp ”Drömmen är en råvara” och är på det hela taget positiv. ”Näst sista spåret, riviga ”Din hund”, en tolkning av the Stooges berömda låt, är i mitt tycke en pärla som dryper av törst efter närhet,” skriver Bovin.
Drömmen är en råvara med Bob hund
Adrian Recordings
Att skapa ett eget sound är en sak. Arbetet med att förvalta det, platta efter platta, utan att stagnera, är det dock få band som mäktar med.
Bob hund är en av dessa fridlysta veteraner som i sanning lyckats behålla sitt särpräglade sound. Nya EP:n Drömmen är en råvara är ett bevis på det. Med sina sex spår utgör den första delen i ett projekt som fullbordas med Verkligheten är en raffinerad produkt, som släpps senare i år.
Självbilden är inte bara intakt, poprävarna lever även upp till den – de är (fortfarande) den inhemska indiescenens främsta avantgardeorkester. ”Vi ger inte folket vad de vill ha, vi ger folk vad de behöver”, som frontmannen Thomas Öberg uttryckte det i ett pressmeddelande inför släppet av Dödliga klassiker (2016).
Vitaliteten och upptäckarlusten har de fortfarande i sig. ”Nu har du gått för långt”, ska några i bandet utbrustit när Öberg presenterade en låtidé med ett omständligt riff. Denna reaktion fick betitla låten ”Nu har du gått för långt!”.
När det kommer till musiken är alltså mycket sig likt. Det är yvigt, upptågsrikt, knäppt och oemotståndligt – om än inte utfärdat med riktigt samma skärpa och finess som präglade 90-talsplattorna, och då i synnerhet mästerverket Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!!(1998).
Det lekfulla och skojfriska som alltid genomsyrat Bob hunds musik och Öbergs låttexter har nog gjort det lätt för somliga att avfärda dem som ett plojjband. Men Bob hund tonsätter ideligen den ambivalens samtidsmänniskan tvingas utstå som uppvaktad konsument och obotlig tjänare under senkapitalismen. En ambivalens som gestaltas med motsägelsefulla texter, ett skevt sound eller trallvänliga och sorglösa melodier som möter illusionslösa textrader.
Mot slutet av EP:n sjunger Öberg: ”jag döljer alltid mina känslor / med hela kroppen / jag ska alltid säga som det är / om jag bara lär mig hur”
EP:n sprudlar av energi. Men den samhällskritik som alltjämt gått att skönja är inte lika vass denna gång. Åtminstone inte i denna, projektets, första del.
”Rätten att ropa högst” träffar dock helt rätt och hade lätt kunnat fungera som vinjett åt senaste årens partiledardebatter med textrader som ”slagord, smekord, icke ord, ord, ord”.
Näst sista spåret, riviga ”Din hund”, en tolkning av the Stooges berömda låt, är i mitt tycke en pärla som dryper av törst efter närhet.
B-sidan kommer som sagt senare i år. Ni vet vad jag längtar efter.
info@opulens.se
