SKAPARKRAFT. Vi får en utmärkt bild av en kvinna som inte väjer för någonting i sin stora önskan att nå sitt mål, skriver Elisabeth Brännström som läst Paul Tenngarts Birgitta Stenberg-biografi.
Världen väntar mig. Birgitta Stenberg, lusten & litteraturen.
av Paul Tenngart
Natur & Kultur
Efter en skumpig resa över vattnet från Rönnäng i oktober 2001 steg den då knappt trettioårige doktoranden i litteraturvetenskap, Paul Tenngart, i land på den lilla ön Ålstol, inte långt ifrån Tjörn. Hans syfte var att intervjua Birgitta Stenberg om hennes minnen av poeten Paul Andersson, som under det tidiga femtiotalet var medlem av den unglitterära föreningen Metamorfos. Intervjun gick inte helt som planerat. Paul Tenngart och Birgitta tillbringade hela dagen tillsammans utan att direkt diskutera vare sig Metamorfos eller Paul Andersson. Istället småpratade de om allt möjligt annat som intresserade dem; alltifrån sexualitet, kultur och droger till det gråtrista, stela svenska femtiotalet och det friare livet ute på kontinenten som Birgitta drogs till som ung och oerfaren, men otroligt äventyrslysten författare med ett livsprojekt framför ögonen. Hon skulle, med hull och hår, kasta sig in i och absorbera allt som livet kunde ge, av lust och eufori, men också av misär och förnedring för att sedan teckna ner det och ge det ett nyskapande litterärt uttryck.
För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
