BARNBOK. ”Loek Koopmans tar oss med i en färgrik saga med både lustfylld glädje och vemodiga förluster,” skriver Bo Bjelvehammar, som läst den nederländske författarens barnbok.
Den lilla granen av Loek Koopmans
Översättning av Robin Lindqwister Viker
En folksaga för barn
Karneval Förlag
Ursprunget till denna berättelse finns hos Friedrich Rückert och hans dikt om det lilla trädet, som ville ha andra blad.
Utifrån denna dikt har den nederländske konstnären och barnboksillustratören Loek Koopmans (1943–2024) skapat ett eget verk. Hans böcker var annars ofta baserade på gamla sagor och hans verk har översatts till ett flertal språk. ”Den lilla granen” är den första som ges ut i svensk språkdräkt.
Som alltid i dessa sammanhang börjar sagan med formuleringen ”det var en gång” och nu gäller detta den lilla fina granen, fin och frisk, med hårda, stickiga och jobbiga barr. Den lilla granen tycker inte om barren, nej, den vill åtminstone ha fina, mjuka och gröna löv, som alla andra träd.
Men helst vill den ha löv av guld. Det önskar granen starkt. Den drömmer om detta och en morgon blir det verklighet. Den lilla granen känner sig hela dagen så fin men på natten kommer det en gubbe, samlar alla guldbladen i en säck och går till marknaden för att sälja dem.
Så kommer det en ny dag för den lilla granen, sorgsen och kal. Den känner sig som i en vilsen, mörk vildmark.
Den lilla granen kommer med nya önskningar, skriver dem som i ord och formulerar dem som i drömmar, på en levande röd kvällshimmel.
Den lilla granen önskar nu inte blad av guld, utan av glas. Det blir så, det blir en dag av glas och glitter. Det blir en sanndröm. Men så kommer vinden, ruskar om trädet och krossar glaset. Allt blir till skärvor.
Nu kommer granen med en ny önskning – den vill ha nya, mjuka och gröna blad, som alla andra träd. Så blir det, och lyckan är för en stund fullständig, men då kommer getamor med sina killingar. De äter upp alla bladen, ja, även de minsta bladen i toppen.
När allt detta hänt så har den lilla granen bara en ny önskan. Det handlar inte längre om gröna blad, inte heller om blad av guld eller glas. Den lilla granen vill ha sina egna barr tillbaka. Det önskar den mest av allt.
Så blir det till slut och nu upptäcker alla allt det vackra hos den lilla granen. Barn, vuxna och djur – det hörs musik och sång i skogen.
Trots att det är vinter och julstjärnan lyser, känns det som en evig sommarnatt.
Loek Koopmans tar oss med i en färgrik saga med både lustfylld glädje och vemodiga förluster. Handlingen tilldrar sig i ett landskap präglat av magi och drömska stämningar. Det är en utmärkt bok att läsa tillsammans, vuxna och barn.
Det är också värt att begrunda Loek Koopmans credosats – att vara glad för och aktsam om det man har. Därmed inte sagt att drömmar är onödiga, tvärtom…
bo.bjelvehammar@opulens.se
