LEVNADSKONST. ”Levengood berättar lättsamt om hur han fått och vågat ta kontakt med sina vänner. Och samtidigt är läsningen av hans berättelse ett sätt att lära sig något om livet,” skriver Lis Lovén om ”Vänskap”.
Vänskap av Mark Levengood
Max Ström
Humor inom litteratur, film och allsköns teateruppsättningar tycker jag är så svårt. Jag gillar situationskomik i verkliga livet, sånt som bara uppstår spontant och plötsligt. Så snabbt kommer det på en att man brister ut i flabb. Därför när jag nu läser Mark Levengood känns det som om: jo men, hajar jag det här? Humorn, menar jag. Boken heter kort och gott ”Vänskap” utgiven på Max Ström.
Jo, jag tänker mig att den lätthet, det flöde och den enkelhet som uppkommer i boken är skapad med lätt hand. En flirt med läsaren, så känns stråket där bakom. Jag tänker att det göms humor däri, den som man måste ha begåvning för att förstå. Eller rätt slags humor för att kunna bli riktigt god vän med Mark. Vänskapen för Mark kom sent tycks det som. Och kanske är det just detta som gör att han värderar den som en skatt.
Pojkar och flickor var uppdelade på skilda gäng i hans barndom och ungdom. Jag känner igen det. Detta att när jag var kompis nästan bara med kulturmän i min ungdom kändes det lite konstigt. Men sann vänskap sätter väl inga gränser?
Boken är ingen manual. Levengood berättar lättsamt om hur han fått och vågat ta kontakt med sina vänner. Och samtidigt är läsningen av hans berättelse ett sätt att lära sig något om livet. Han gör nedslag här och där, berättar om några han känner. Några som satt avtryck och stannat kvar. För i hans själ och hjärta finns ännu intryck och avtryck kvar. Det känns lite som hans livshistoria. Jag tycker det känns som om han bär på mer, som skulle kunna reultera i mer lättsamma böcker.
Lättsama, för han djuplodar inte. Men det är ju det som gör att han kan bevara själens innersta gömmor. Han avslöjar inte sina vänners hemligheter. Se där! En sann vän.
info@opulens.se
