En saga i klassisk stil

BARNBOK. Bo Bjelvehammar har läst Jonas Gardells barnbok Sagan om den lilla gråsparven och konstaterar att den håller måttet.

Sagan om den lilla gråsparven
av Jonas Gardell – text och Martin Jacobson – bild
Rabén & Sjögren

Vid fågelbordet och i trädgårdarna finns de vanligen, både talgoxe och blåmes. De är vackra i skiftande fjäderdräkter, de gör sig påminda och hörda.

Särskilt talgoxen i sina mångskiftande färger från askgrå till blåsvart – ingen annan svensk fågel liknar talgoxen.

Den är sällskaplig, livlig, orädd och djärv. Den är ingen oäven sångare. Blåmesen är mera tillbakadragen, men tuff om det behövs; den har en klarblå hjässkalott, en gråaktig rygg och en svirrande sång.

Jonas Gardell har med både en talgoxe och en blåmes i sin bilderbok för små barn. De är två fåglar som styr och ställer och bestämmer, vem som ska få bo i trädgården och leva på dess insekter och frön. Två stora fågel-egon. Jonas Gardell väver en saga i klassisk stil och för att stegra dramaturgin, så planterar han in en inkräktare i sagan . En gråsparv, som de andra ser som en fågel som inte har där att göra. Både smutsig och tjuvaktig,

Det blir en svår första tid för gråsparven och den stora frågan är om flera kan få plats i trädgården, eller bara ett fåtal ska få vara där och släppas in i det vackra. Det får läsaren fundera på, liksom en annan fråga, detta om att hämnas och ge igen.

Jonas Gardells text är habil, men inte originell i något avseende, däremot är illustrationerna av Martin Jacobson underbara, både de svartvita helsidorna och de expressiva akvarellerna.

Nu tänker jag plötsligt på en bok av Niklas Rådström med illustrationer av Catharina Günther Rådström – Absint, historien om en blåmes.

En underbar berättelse om hur det är att ta hand om en blåmesunge och göra den till en stor fågel. Den kom för säkert tjugo år sedan, men jag ska läsa om den, nu.