FOTOKONST. Ivo Holmqvist skriver om den utställningsaktuella fotografen Cato Leins porträtteringskonst.
Boken Överlevarna. Röster från förintelsen med text av Bernt Hermele och bild av Cato Lein har mött många lovord: ”Förskräcklig, gripande och framför allt angelägen läsning ur alla aspekter” avslutade Clemens Poellingers recension i Svenska Dagbladet. Precis som texten är bilderna i boken gripande. Den sista generationen överlevare från koncentrationslägren är nu snart borta, alla med fårade och livserfarna ansikten. Cato Lein är mycket yngre än dem han har fotograferat, han är född i Norge 1957. Nu ställer Galleri Axel ut en del av hans många författarporträtt, ett utmärkt skäl att ta sig till Södermannagatan 16 på Söder i Stockholm.
Det är suggestiva bilder med djup svärta som de avfotograferade kan vara nöjda med. Kulturprofilen och hans hustru blickar borrande mot åskådaren, den fårade Lars Norén håller handen på hjärtat, Susan Sontag har som alltid det vita stråket i sitt korpsvarta hår. Allra mest intressant är det kongeniala porträttet av Mare Kandre, en författare som gick bort alltför tidigt. Här ser man henne halvt upplöst mot en blommande äng, ett drömlikt foto som antyder hennes systerskap med Emily Dickinson i Amherst drygt hundra år tidigare.
Cato Lein har snart åldern inne för att gå i pension, men det kommer han nog inte att göra. Det är ett märkligt faktum att många av våra största fotografer blev ordentligt gamla. Beata Bergström som specialiserade sig på Dramatens skådespelare blev 95 år, Lüfti Özkök som var vår genom tiderna meste författarfotograf blev 94 år, Robert Frank 94 år, Irving Penn 92 år, Inge Morath, som var gift med Arthur Miller, 89 år, Richard Avedon 81 år, fast Frank Capa var bara 41 år när han blev ihjälskjuten i Indokina 1954. Lee Miller däremot, som också var ögonvittne till många krig, blev 70 år. Vi som sett Cato Leins porträtt (många finns på nätet) hoppas att han fortsätter i minst trettio år till.
ivo.holmqvist@opulens.se
