”Makens skönhet” av Anne Carson tål omläsning

NOBELPRISTAGARE. Det är 25 år sedan årets Nobelpristagare Anne Carson utkom med den genreöverskridande romanen ”The Beauty of the Husband”. Här presenterar Opulens kulturredaktör Clemens Altgård boken

Anne Carson skriver genreöverskridande

På svenska introducerades Anne Carson 2009 av Albert Bonniers förlag med den egenartade och genreöverskridande versromanen ”Röd självbiografi” (”Autobiography of Red”, 1998) i översättning av Mara Lee. Efter den utkom 2012, åter på Albert Bonniers förlag, ytterligare en Carson-bok som trotsar gängse genreindelningar, nämligen ”Makens skönhet” med undertiteln en fiktiv essä i 29 tangos. Originalutgåvan ”The Beauty of the Husband” utkom 2001 och även i det här fallet var det Mara Lee som stod för den skickligt utförda översättningen. Carsten Palmer Schale citerade ett stycke ur den boken i sin kommentar här i Opulens till årets Nobelpris i litteratur.

”Makens skönhet” är som sagt svår att genrebestämma. Är detta poesi eller en roman? Någon essä är det just inte tal om även om undertiteln påstår det. Ingen essä, nej, men likväl är framställningen späckad av lärdomsstoff. Men det ska direkt sägas att referenserna till klassisk mytologi och kultur inte tynger texten. Även den som har bristande kunskaper i det avseendet kommer att kunna tillgodogöra sig Anne Carsons berättelse.

Den sköne maken är både en skönhet och just en skön snubbe, det vill säga en opålitlig skitstövel. Därför är Ann Carsons berättelse en i grunden rätt uppslitande historia om en kvinna som på ett nästan masochistiskt vis finner sig i den sköne makens utsvävande liv i ”frihet”. Så här kan det låta: ”Hans dåvarande älskarinna – ja, hela hans idé om en ′älskarinna′ – var fransk.” Genom små markörer och en torr ironi förmedlas den sorglöse makens hänsynslöshet mot hustrun.

Den här Carsonboken handlar också om romantiken som begrepp, på mer än ett sätt. Det börjar med kärlek vid första ögonkastet under en latinlektion när de båda är tonåringar och relationen leder till äktenskap. Romantiskt så det förslår, eller hur? Men den litterära riktningen romantiken finns också med i texten eftersom den prövar hållbarheten i poeten John Keats tanke att ”det sköna är det sanna”.

Det sköna (den sköne maken) visar sig ha uppenbara brister när det kommer till ”det sanna”. Han är nämligen en notorisk lögnare vars främsta kvaliteter är att vara snygg och i besittning av förmågan att kunna formulera vackra kärleksbrev.

Ett havererat äktenskap

Makens otrohet leder till slut till skilsmässa men kontakten mellan honom och den före detta hustrun upphör inte. Det är kvinnan som talar men makens röst hörs ibland i dialoger och de brev som citeras. De har en gemensam vän, konstnären och livsnjutaren Ray, som också spelar en betydande roll i deras liv som samtalspartner. I slutet av boken dör Ray men hans ord lever vidare: ”För livet har sina risker. Kärlek är en av dem. Förfärliga risker. / Ray skulle ha sagt / Friskt vågat allting vunnet En junikväll. ”

Vid varje ny läsning uppenbarar sig nya betydelser i texten. ”Makens skönhet” av Anne Carson är med andra ord en bok som tål att läsas om många gånger, precis som en riktigt bra diktsamling.