PROSA. I veckans upplaga av Littestraden presenterar vi ytterligare en novell av Anders Kjellström. Den bär titeln ”Bobby Lindströms ärorika död.”
Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet.
I Opulens har han medverkat ett flertal gånger, senast med novellen Rationalitetsverket. Nu vill vi presentera ytterligare en novell som är, med Kjellströms egna ord: “en tillämpning på tesen om att moderna medier inte skildrar verkligheten, utan skapar den”.
CAROLINA THELIN
Bobby Lindströms ärorika död
Det var tider med stora sensationer. Media skildrade både människor som älskade och som dödade och allt tillfredsställde publikens krav på avbrott från en torftig vardag. Nu hade ett eventbolag fått en ny idé. De skulle försöka få en medborgare att simma rakt ut i havet ända tills han drunknade och allt detta skulle ske i realtid och tittarna skulle kunna sitta hemma i soffan och följa dramat. De skulle bli miljontals tittare och häftiga reklamintäkter.
Det gällde nu bara att hitta en försökskanin som var villig att ta på sig uppdraget. Bolaget utlovade en belöning på tio miljoner kronor och fick ett antal ansökningar. De valde Bobby Lindström som vinnare och han erhöll ett stort antal gratulationer från bolagets supportrar. Bobby hade alkoholproblem och en stor familj som han inte kunde försörja. Avtal skrevs mellan bolaget och Bobby och det mediala intresset var på topp.
Det hela skulle ges en vetenskaplig inramning och framställas som ett vetenskapligt experiment. Hur länge kunde en människa simma i vatten innan hon frös ihjäl eller drunknade.
Det blev naturligtvis opposition till hela projektet. En invändning var att det som vetenskapligt experiment hade mindre värde. Denna invändning avfärdades dock av bolagets vetenskapliga råd och de hävdade att kritikerna ville inskränka på den fria forskningen och resultaten av studien skulle kunna vara till stor nytta för den framtida medicinska utvecklingen. Kritikerna beskrevs som ”reaktionära” och som motståndare till utveckling och modernitet.
En annan invändning var att det var omoraliskt att skriva ett sådant självmordskontrakt mellan en fattig alkoholiserad individ och ett stort framgångsrikt bolag då styrkeförhållandena mellan parterna var total.
Denna invändning bemöttes med att kritikerna inte upprätthöll principen om avtalsfrihet utan ville inskränka denna och att detta var en väg mot ett auktoritärt och repressivt samhälle där mänskliga rättigheter var beskurna och på väg att helt urholkas.
Bolaget drev emellertid igenom sitt projekt och en dag utsattes då Bobby skulle gå ner på stranden och börja att simma rakt ut i havet. Bobby hade nu blivit en kändis och all media stod i kö för att intervjua honom och följa hans sista tid. Hans fru och två barn följdes också ständigt av media och kunde bara gå ut sent på kvällen och då genom att smyga sig ut genom källaringången. Bobby, som inte var obegåvad, tog bra betalt för intervjuerna och förklarade gång på gång att det var svårt att försörja en familj, men att de tio miljonerna skulle lösa alla problem. Det skulle förvisso krävas att han drunknade, men lite fick man ju offra för att familjen skulle överleva och kunna upprätthålla sin standard. Han fick dessutom in ett ytterligare antal miljoner genom att ta bra betalt för intervjuer och hemma-hos reportage.
Reportagen om Bobby toppade alla nyhetssändningar under de två veckor som föregick hans simtur och det var det givna samtalsämnet på alla arbetsplatser, släktmiddagar och föreningssammankomster och naturligtvis i sociala medier. Spänningen steg inför den stora dagen.
Bobby infann sig på stranden på utsatt dag och tid och mottogs av en stor avskedspublik . Där fanns naturligtvis eventbolaget och även en stadens blåsorkester samt alla TV-bolag och alla tidningar från både när och fjärran. Till detta kom drygt 1000 nyfikna medborgare som alla stod och filmade med sina mobiler. Stor fest och alla hejade på och önskade Bobby lycka till. Den vetenskapliga kommittén höll ett kort tal och tackade honom för hans uppoffrande arbete för den medicinska vetenskapen och mänsklighetens framsteg och satte fast ett mätinstrument på hans handled som skulle kolla hans värden. Bobby gick i vattnet och alla hejade och skrek och flaggorna fladdrade för vinden och orkestern spelade för allt de var värda.
Livesändningen började och sändes dels från en följebåt och dels från en helikopter. Landets arbetsplatser fick arbeta med reducerad personalstyrka då många visade sig vara sjuka och andra vabbade de dagarna. Bobby simmade och simmade och media kämpade för att upprätthålla intresset. Alla vadslagningssajter var dessutom involverade. Hur många timmar skulle han klara? Det gick att satsa på allt mellan 2 och 48 timmar. Här fanns pengar att tjäna både för bettingbolagen och för den tursamma.
Det blev dock snabbt lite tråkigt. Bobby bara simmade och simmade och timmarna gick. Det blev natt och helikoptern och båten satte på sina strålkastare för att kunna följa honom genom natten. Ju fler timmar som gick ju mer avtog spänningen och antalet tittare sjönk konstant.
Nästa morgon var Bobby uttröttad och rörde sig mest för att kunna hålla sig flytande. Medierna försökte att upprätthålla spänningen genom att hävda att nu kunde det inte vara många timmar kvar tills dess att han skulle frysa ihjäl eller drunkna. Det var en riktig iakttagelse. På förmiddagen nästa dag sjönk Bobby helt plötsligt bara under vattenytan för att aldrig mer ses. Det sista man såg var en hand som rörde sig ovan vattenytan. Denna bild skulle senare återfinnas i alla tidningar och visas av alla TV-bolag och utses till ”Årets bild”.
Alla som följde händelseförloppet blev dock djupt besvikna. De hade väntat sig något storslaget och inte att han bara skulle försvinna utan någon dramatik. Luften gick ur hela projektet och de som följt det började att använda ordet västgötaklimax, det hade plötsligt bara fått ett snöpligt slut. Det gick en våg av frustration genom publiken.
Bobbys kropp sjönk på minst 500 meters djup och strömmarna förde ut kroppen mot ännu djupare vatten. Den återfanns aldrig och inte heller de vetenskapliga instrument som skulle registrera hans kroppsliga förändringar.
På varje årsdag av det inträffade gick Bobbys familj ut på en lång brygga och lade några blommor i vattnet som ett minne av Bobby. Media var där och försökte att skapa en stor nyhet av det. De rapporterade dock inte om de tårar som rann ner på barnens kinder.
info@opulens.se
