SJÄLVBIOGRAFI. Bo Bjelvehammar har med stor behållning läst ”Upptakten – en litterär arbetare” av Torgny Karnstedt. Det är första delen i en planerad självbiografisk trilogi.

Torgny Karnstedt är en arbetarförfattare

Upptakten – En litterär arbetare av Torgny Karnstedt
Karnstedts förlag

Torgny Karnstedt är författare, föreläsare och bokförläggare. Han har ett skiftande arbetsliv bakom sig. Arbeten som lagerchaufför, svetsare och fabriksarbetare, men även som dramapedagog.

Den litterära debuten kom 1977 med ”Slamfarmen”, som bygger på dagboksanteckningar från ett smutsigt och farligt arbete på en kemisk fabrik.

I den nya boken skriver Torgny Karnstedt sin självbiografi. Det ska bli tre delar och han ska ses som en arbetarförfattare.

Vi får bilder från ett gryende 50-tal, rekordåren under 60-talet och det upproriska 70–talet.

Det är en noggrann och detaljrik framställning, där de primära källorna är dagböcker och brevväxlingar. Tänk, i dag finns inte detta ord – brevväxling, det är rödlistat liksom ordet brevlåda.

Klasskamp och agitation

Jag kan inte minnas att Torgny Karnstedt nämner ordet polarisering, ett flitigt förekommande ord i den politiska debatten i dag.

Men under den här tidsperioden är det starka motsättningar mellan skilda intressegrupper; ord som agitation, klasskamp och kapitalets makt är vanliga. Det är en klar och tydlig ideologi, som driver Torgny Karnstedts värderingar och ställningstaganden.

Det är inga mesar som är riktmärken, utan män som Anton Nilsson, Amalthea-mannen. En sann och ärlig förebild!

Torgny Karnstedt deltar flitigt i den politiska och fackliga debatten, han säljer stridsskrifter och försöker att mobilisera och agitera bland sina arbetskamrater. Han är ingen bekväm arbetare, för arbetsgivaren.

Påpekar missförhållanden

Han drar sig inte för att påpeka brister och missförhållanden i arbetsmiljön, samtidigt gör han nogsamma anteckningar, om det som händer och det som sägs omkring honom på arbetsplatsen. Han är både populär och impopulär bland de egna. Många vill ha lugn och ro, tycker orden är svulstiga och stora och att det viktiga är att ha ett arbete och sköta det. Att det är farligt för hälsan och alla relationer – det får man svälja.

Torgny Karnstedt och Skånska Teatern

Det finns ett avsnitt, som jag uppskattar särskilt, det är texterna kring Skånska Teatern i Landskrona, under en period på 70-talet och 80-talet när Peter Oskarson var konstnärlig ledare.

Det var en period av politisk klarhet och tydlighet – allt arbete kretsade kring politiska husgudar och dramatikens lysande stjärnor. Det var ett uppoffrande arbete kring att komma så nära texterna och bilderna, som det var möjligt. Allt mejslades fram i samtal och åter samtal. Ändlösa överläggningar, utan slut, det fanns alltid saker, som kunde bli bättre. Och arbete med den ständiga frågan, om att nå fram till vanliga människor, till människor, som var teaterovana.

Torgny Karnstedt skrev själv ett stycke för Skånska Teatern under denna tid och i detta arbete mötte han verkligt stöd och sann vänskap.

Infallsrikt och angeläget

Boken är infallsrik, det finns viktiga inslag om samspelet och dynamiken inom familjen, som jag inte hinner behandla här. Men familjen har mycket stor betydelse för Torgny Karnstedt.

Det som gör boken så angelägen är att den bygger på goda källor och på livserfarenheter som är självupplevda, inte påhittade och tillrättalagda. Allt framställt på ett livfullt och engagerande sätt.

The post Torgny Karnstedts självbiografi övertygar first appeared on Opulens.

TONSATT POESI. Bo Bjelvehammar lyssnar på Shtoltse Liders album ”Queen of Word” med tonsättningar av Anna Margolins poesi. Han konstaterar att det är en ren njutning.

Queen of Word med Shtoltse Lider
A tribute to Anna Margolin
Kakafon Records

Albumet ”Queen of Word” kretsar kring den New York-baserade jiddischpoeten Anna Margolin (1887-1952), en modernistisk röst med en egen inre kompass – kompromisslös, bortom tid och gränser, sällsynt modern, med en utsökt särprägel.

Det är ofattbart att dessa texter skapats 100 år tillbaka i tiden. De känns så friska och nymodiga, djärva och stundtals naket brutala. Texterna presenteras på jiddisch, svenska och engelska.

Anna Margolin hade stor tillit till det som hon skapade. Ja, hon var övertygad om att hon hade något stort att framvisa för världen.

Hon fick inte uppleva något stort genombrott under sin livstid. Anna Margolin blev inte förstådd, hon arbetade i motvind, rent av i ständig snålblåst.

Men det här är en hel poesikollektion, med juveler, där Anna Margolin framställer både höstens stränga grafik och en natt i mörker med gråt.

Det vilar inte sällan en melankoli och ett vemod över orden, men det bryts av både experimentell lekfullhet och en vilja att visa på solgläntor. Stråk av klezmer och cabaret.

Duon Shtoltse Lider består av Ida Gillner och Livet Nord.

De tar fram musikaliska bilder ur Anna Margolins poesi. Ida Gillner med suveränt pianospel och Livet Nord med en expressiv passion på violinquinton.

Med bådas sång växer det hela till ett fullödigt verk och ett kraftfullt stycke kulturhistoria. Anna Margolin väcks ur tystnad och glömska.

Med en nyfikenhet och utforskande attityd skapar Ida Gillner och Livet Nord en ny bild av Anna Margolin, som får en upprättelse. Det visas respekt för det ursprungliga och det äkta, men med en frihet att plantera text och musik i samtiden. En ren njutning!

Slutligen ska sägas att det är en sällsynt vacker formgivning av albumet. För denna smakfulla design svarar Ulf Lundén.

The post Njutbart album med tonsatt poesi first appeared on Opulens.

FOTOKONST. Bo Bjelvehammar har besökt Öveds kyrka och tagit del av stämningsfull fotokonst.

Utan egentlig anledning bestäms ett mål för Skåneresan – Öveds kyrka. Namnet vittnar om både vatten och skog. Den sista vägen mot kyrkan kantas av en allé av lindar, som strör ut sina dofter i omgivningarna. Betesdjur, nästan mogna sädesfält och täta klungor av trädsamlingar. En pastoral idyll.

År 1761 invigdes den nuvarande kyrkan, efter ritningar av den berömde slottsarkitekten Carl Hårleman. Kyrkorummet är välkomnande, med svalka, ljus och ett rum befriat från utstyrsel. Enkelt, rent, med ljusa färger. Och en öppenhet genom stora fönster, en öppenhet mot det omgivande landskapet.

I ett avskilt rum finns en fotoutställning av Eva Rosth, 13 bilder tagna mellan 2005 och 2025 i och kring Bjärsjölagård, Övedskloster och Vombsjön. De är framtagna i gamla fotografiska processer som palladium, kallitypi och cyanotypi. Du möter nakna stämningsbilder från landskapet med starka skiftningar mellan årstiderna, från augustidimma till en sommaräng vid slottet. Och så de underbara bilderna av träd som den trötta eken vid Vomb och eken i hagen vid Bjärsjölagård. Rena och enkla med bilder med starka stämningslägen. Hela den här veckan finns möjlighet att njuta av allt detta, till och med den 19 juli.

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Fotokonst i kyrkorummet first appeared on Opulens.

ROMAN. Bo Bjelvehammar konstaterar att Tomas Bannerhed skapat ett mästerligt porträtt i sin senaste roman.

Den oduglige av Tomas Bannerhed
Norstedts

Tomas Bannerhed debuterade 2011 med romanen ”Korparna”. Den fick både Augustpriset och Borås Tidnings debutantpris. Romanen översattes till nio språk och blev även film. Sedan dess har han gett ut en roman och tre böcker med naturprosa. Bredvid författarskapet arbetar han som universitetslärare.

Den nya romanen med titeln ”Den oduglige” tilldrar sig i Småland, möjligen i en kyrkby nära riksväg 27 mellan Tingsryd och Växjö. Möjligen, platsen har ett namn, Stenryda. Vi befinner oss i huvudsak i nuet, gör små språng bakåt i tiden, och om framtiden talas det mera sparsamt.

I stormens öga finns Einar Lövström, 37, sågverksarbetare. Einar i Ängen, som han kallas, är en särling, som aldrig lämnat föräldrahemmet. Han sörjde hela livet sin far Hjalmar som kvävdes i havreskruven. Mor Jorunn hade han ett alldeles särskilt förhållande till. När en knöl började gröpa ur hennes kropp, gick Einars liv sönder. Han blev aldrig mer en hel människa.

Einar förlorade sitt arbete på sågverket, inte på grund av att han misskötte sitt jobb, utan på grund av att han arbetade i ett sengångartempo. Han hade för mycket klister på händerna och sågverksägaren tröttnade på honom till slut.

Med detta kommer stämpeln att han inte duger något till, han blir onyttig och oskicklig. Det börjar att spekuleras och talas om galenskap. Öknamnet Tok-Einar förekommer.

Han funderar på om han skulle kunna flytta ihop med Eva-Lotta som han en gång fick ta kort på. Eller så ska han börja som tulpanlöksförsäljare, cykla omkring på bygden och bjuda ut lökar.

Men det finns ingenting som det blir något av. Einar går mest för sig själv, fotograferar flitigt, lever sitt eget liv och lyser upp när en avlägsen släkting, tonårsflickan Isabell, bor hos honom en kort tid.

Einar skickar in dikter till tidningen ibland. När jag kommer till sidan 262 i Bannerheds bok blir jag häpen, där står det om en inspirationskälla. Bengt Cidden Andersson från Läckeby, en rörmokare och poet som skriver lika lätt om cementblandare som om fotboll.

I romanen finns ett antal korta utsagor infällda, från bybor – de har ingenting negativt att säga om Einar. Man säger att han är underlig och eljest och lever avskild, från alla andra. Men ingen av de personer som uttalar sig använder orden tosig eller galen.

Allt blir över tid för mycket för Einar, han orkar inte med livet, utan flyr in i en håla i skogen. Ingen vet vad som sker eller var Einar finns.

Tomas Bannerheds prosa är både vacker och stilren, dessutom är porträttet av Einar Lövström mästerligt. En djupstudie i ensamhet och utsatthet. Om en människa bortom gemenskap och sammanhang.

The post Bannerhed skriver stilrent om en särling first appeared on Opulens.

VISMUSIK. ”Kim Persson är både en traditionsbärare och en förnyare av den litterära visan.” Det skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på det aktuella albumet ”Visans trotjänare”.

Visans trotjänare med Kim Persson
Egen utgivning

Kim Persson är visartist och multiinstrumentalist, en mästare på folkliga flöjter. Med albumet ”Visans trotjänare” tar han oss med på en musikalisk resa, från Provence till Husby.

Det kan ses som ett manifest för den sjungna lyriken, från Evert Taube och Olle Adolphson till C M Bellman och Dan Andersson.

Kim Persson gör det med sång och instrumentalt stöd, som inte tillhör det vanliga, till exempel härjedalspipa och elfsborgspipa.

Han gör det tillsammans med en ensemble, med musiker som Nina Grigorjeva på keltisk harpa och Peter Granström på elbas.

Totalt är det tio spår, varav tre är egentillverkade, allt med egenartade ljudbilder och särdeles egna klanger.

Kim Persson är både en traditionsbärare och en förnyare av den litterära visan. Han är stundtals rå och brutal i sitt tilltal, stundtals mjukt öppen och intensiv. Men han visar alltid en stor närvaro och låter svensk visa förena sig med traditionell folkmusik.

The post Kim Persson – den litterära visans förnyare first appeared on Opulens.

VISOR. Bo Bjelvehammar har med stor behållning lyssnat på den norske visartisten Karl Heldals album ”Trøst i mørketid”.

Trøst i mørketid med Karl Heldal
Kakafon Records

Den norske visartisten och bildkonstnären Karl Heldal presenterar sitt fjärde album ”Trøst i mørketid”. Han svarar för alla texter och melodier och står dessutom för sång och gitarrspel. Därtill står han för arrangemang tillsammans med de två medmusikerna Martin Olsson och Emelie Heldal Lidsheim.

Karl Heldal uppvisar en stark helhet

Totalt är det nio låtar och de tre artisterna bildar en stark och expressiv organisk helhet.  I texthäftet finns därtill exempel på hans storstilade bildkonst.

När det gäller visorna så rör det sig om vackra arrangemang med fiol, bas och piano.

Karl Heldal målar även i sina texter, enkla och nära landskap, där du lätt kan navigera och känna dig hemma.

”en liten enkel sang

Mens tiden går förbi

Det snør så tett idag

En vårdag i april”

En delaktighet och en känsla av gemenskap växer fram, hans röst skänker värme och gitarrens tonbad ger djup och ett medkännande.

Det kan gälla vardagliga ting, som han diktar om eller stora verkligheter, som är svåra att få grepp om, i en geopolitisk oreda.

Trösterika visor

Visst känns det svårt efter förluster, visst känns det tungt med en saknad eller en sorg, som består och aldrig läker. Men jag känner att Karl Heldal ger hopp och tröst, genom sitt tilltal och sin vilsamma mjukhet. Jag känner ro med honom, det är stort!

The post Karl Heldal skänker hopp med fina visor first appeared on Opulens.

SAKPROSA. ”Det är ett särlingskap som träder fram i denna lilla vackra essäbok, en lätt förklädd minibiografi,” skriver Bo Bjelvehammar som läst ”Själen och musiken” av Horace Engdahl.

Horace Engdahl skriver om musik och poesi

Själen och musiken av Horace Engdahl
Albert Bonniers förlag

Horace Engdahl är en för det stora flertalet svenskar välkänd författare, litteraturforskare och kritiker. Han valdes 1997 in i Svenska Akademien, vars ständige sekreterare han var mellan åren 1999 och 2009. Vid det här laget har Engdahl gett ut ett tiotal böcker inom skilda genrer.

Horace Engdahls nya bok består av fyra essäer, tre om musik och en om poesi. Boken presenteras som ett slags självbiografi, även om de självbiografiska inslagen är sparsamma.

Horace Engdahl berättar om hur kompositörerna Chopin, Brahms och Wagner har format honom. Och förändrat hans liv på ett avgörande sätt. Musik har för honom skapat ett liv av organisk helhet. Allt har kommit till under en kort period av hans liv, från fjorton år och åtta år framåt. Omvälvningarnas tid.

Mötet med Chopin blir avgörande. Hans Leygraf arbetar med en av sina elever på Edsbergs slott. Stycket är Chopins vals opus 64 nummer 2.

Horace Engdal hör och ser det, blir betagen och börjar ivrigt öva, det blir bättre och bättre fast han blir ingen konsertpianist. Däremot blir musiken en viktig del i hans liv liksom konsten och litteraturen.

Det sker inga omvälvande musikaliska upplevelser efter 22 års ålder. Det förefaller märkligt samtidigt som Horace Engdahl bekänner att inget tankesystem eller någon konstnärlig inriktning är obekant för honom.

Det är ett särlingskap som träder fram i denna lilla vackra essäbok, en lätt förklädd minibiografi.

Om hur han med en briljant formuleringskonst är trogen sina ideal och sina värderingar över tid. Inte olikt den franske ordvirtuosen Stéphane Mallarmé en av de främsta företrädarna för symbolismen.

Det är lätt att förstå att Horace Engdahl känner sig hemma i och är bekväm med 1800–talet.

The post Horace Engdahl bjuder på briljant formuleringskonst first appeared on Opulens.

SAKPROSA.”Det är en perspektivrik resa som Göran Greider bjuder in till, jag bara njuter och följer med.” Det skriver Bo Bjelvehammar som läst Göran Greiders bok om invasiva arter

Rotskott från paradiset av Göran Greider.
Bonnier fakta

Göran Greider är som bekant både författare och samhällsdebattör. Han har ett flertal fackböcker och diktsamlingar bakom sig. Senast läste jag ”Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran”, som nominerades till Augustpriset 2025. Sedan 1999 är Greider chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten.

Nu är han aktuell med boken: ”Rotskott från paradiset” med undertiteln ”Om undran inför lupiner, syrener och andra invasiva arter, såsom människan själv”.

Med denna essäsamling, visar Greider att han även kan kalla sig trädgårdsodlare, som gräver, planterar och odlar i sin trädgård i Dala-Floda.

Vackra men kontroversiella växter

Han skriver med kärlek om skönheten hos lupiner, syrener och jättebalsaminer, de är inte bara vackra, de är kontroversiella och symboler för artdöd.

De är arter bredvid våra inhemska. De benämns invasiva, de är intränglingar, som om de inte kontrolleras, sprider sig okontrollerbart. Många hävdar att de är främmande arter och en av de viktigaste orsakerna till minskande biologisk mångfald i världen. Andra ser det som att de utgör nyheter och blir den nya normen i naturen.

Själva ordet invasiv har flera laddningar – från expansiv och framgångsrik till främmande och obehörig, det sista ordet myntades av en viss Linné.

Inte sällan följer med ordet invasiv, negativa föreställningar; det räcker att tänka på parkslide och mördarräkor, eller lövplattmask.

Upptäcktsresa med Greider som guide

Göran Greider följer med linnéansk iver och noggrannhet arternas historia och geografi och deras resor över land, hav och kontinenter. Det är en upptäcktsresa, för att söka de invasiva arternas rötter och följa med på långväga resor med människans hjälp. Han anknyter till sina egna odlingar och erfarenheter av flitigt trädgårdsbruk.

Han har svårt för att göra sig av med både lupiner och syrener. Men han är för ansning och en viss begränsning. Hans credo blir tydligt –de ska bekämpas när det är möjligt och rimligt, men att se dem som demoner är varken rätt eller rimligt.

Han följer olika arters resor och beskriver framfart och invasioner i termer av imperialism och kolonialism. Personligen tänker jag på luftlandsättningar och marktruppers invasion, liksom på mormors syrenberså – skulle jag gräva upp mormors syrener och elda upp rötterna. Nej! Skulle jag kalhugga lupinfälten hos Sven Olsson. Ett paradis i rosa och vitt. Nej!

Det är en perspektivrik resa som Göran Greider bjuder in till, jag bara njuter och följer med. Essän är en lämplig form, den ger både frihet och möjlighet till sidospår som det intressanta besöket i Kew Gardens i London.

The post Greider skriver uppslagsrikt om invasiva arter first appeared on Opulens.

JAZZ. Bo Bjelvehammar lyssnar på jazzgitarristen Victor Rydströms nya album och gillar det han får höra.

Tack för maten med Victor Rydström
Varva Records & Music

Victor Rydström är en synnerligen skicklig jazzgitarrist, med sin bas i Göteborg. ”Tack för maten” är hans fjärde album.

Inte sällan förhåller han sig till personer och situationer i sin musik – all musik är skriven av Victor Rydström och musiken är arrangerad av bandet. Bredvid Victor Rydström på gitarr, finns Robert Nordmark på tenorsaxofon, Axel Liliedahl på piano, Adam Lindblom på kontrabas och Ossian Ward på trummor.

Albumets titelspår ”Tack för maten” är en dedikation till en nära familjemedlem, som gick bort för en tid sedan.

Låten ”Ella”, en av de starkaste på albumet, är tillägnad Victor Rydströms flickvän.

Möten med människor, som lämnat avtryck skapar musikaliska uttryck och låter ensemblen verka kraftfullt i ett djupt och intensivt melodiskt samarbete. I detta ligger en del av bandets styrka och storhet. Samhörigheten och det nära samspelet. Och detta har med säkerhet bidragit till de mycket goda recensionerna, som bandet fått för sina tidigare tre album. Detta är ännu en framgång och ett steg, som gör att bandets stjärna lyser ännu starkare på musikens himmel.

Den musikaliska bilden är följsam och nära jazzens inneboende energier. Allt andas fräschör och modernitet!

The post Fräscht album med jazzgitarristen Victor Rydström first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. Bo Bjelvehammar lyssnar på ”Vidd” med duon Goodacre/Andersson och njuter av dynamiken och variationsrikedomen.

Vidd med Goodacre/Andersson
Gammalthea

Anna-Karin Andersson är riksspelman, kompositör och fiolpedagog, med sina rötter i Småland.

John-Francis Goodacre är folkmusiker och arkivarie och kommer ursprungligen från England, numera bosatt i Leksand i Dalarna.

Nu förenas de båda i ett möte med stor bredd i skilda musiktraditioner. Duons album ”Vidd” bjuder på ett möte mellan viola d’amore och hardangerfela.

Det finns en dynamik och en expressiv variation i musiken i ett elegant duospel, med både teknisk briljans och en vilsam rytmik.

Det finns meditativa vilsamma låtar, bredvid en medryckande svängighet.

Pilfinken ges en egen komposition, av Anna-Karin Andersson, jag fastnar även för spåren, med en polska efter Per Löf i Ekshärad i Värmland och två låtar från spelmannen Olmorts Olof Svensson från Särna.

Albumets titel ”Vidd” talar om både vidsträckthet, storhet och ett betydande mått av frihet. Ett väderbitet ord – jag tänker plötsligt på den svenska sånggruppen från 70-talet Family Four. De sjöng om vita vidder, gnistrande skare och fjäll med snö.

Kort sagt, att lyssna på ”Vidd” med John-Francis Goodacre och Anna-Karin Andersson är både vilsamt och idérikt.

The post Goodacre/Andersson – en dynamisk folkmusikduo first appeared on Opulens.

JAZZ. Bo Bjelvehammar har lyssnat på Sara Aldéns nya album och uppskattar djupet och lekfullheten.

Sara Aldén är en av våra främsta jazzartister

Force of Nature med Sara Aldén
Naxos/Prophone Records

Sara Aldén är bland våra främsta artister när det gäller komposition och jazzsång. Både detta nya album, ”Force of Nature”, och hennes tidigare visar på ett sällsamt djup och en känsla för musikalisk dramaturgi.

Över alla arrangemang vilar en tidlöshet och en ambition att över tiden tänja på gränser och skapa nya tonvärldar. Med både variation och skiftande harmonier. Det föregående albumet ”There Is No Future” bjöd på stämningar av både ödesmättnad och dystopi.

Nu skapas utrymme för hopp, lust och tilltro. Det finns hinder och motstånd på vägen. Men genom ett ständigt och ivrigt arbete skapas nya möjligheter.

Det byggs upp förnyade förråd av kraft och energi.

Sara Aldén har en fängslande röst. Med övertygande eld och passion skapar hon stämningar av intensitet och stark närvaro. Sara Aldén kan även med små förskjutningar och förvandlingar växla in på spår av närhet och intimitet.

Hon har kraftfullt stöd i sin trio med August Björn och Daniel Andersson Runevad. Till detta kommer gäster som blixtrande inslag – Hannes Bennich, Nils Landgren och Michelle Willis.

Vi blir med varsamhet, lätthet och lekfullhet införda i en ny värld.

The post Sara Aldén fängslar med djup och lustfylld jazz first appeared on Opulens.

UTSTÄLLNING. Bo Bjelvehammar skriver om hur Mr Walker kommit till Eslöv. Närmare bestämt ställs Jan Håfströms grafik ut på Galleri M.

Jan Håfström
Mästargrafik i världsklass från Ateljé Larsen
Galleri M, Norregatan 10 i Eslöv
T o m 31 maj 2026

Jan Håfström är en av våra stora bildkonstnärer – målare, tecknare och skulptör. Han har även arbetat med kortfilm och skrivit konstkritik. Han har varit verksam i mer än sextio år.

Jan Håfström ses som en av de stora romantikerna i svensk samtidskonst – även i mer än mogen ålder arbetar han med nya formspråk och färger, som får nytt liv och ny energi i nytt ljus. Det finns inga stränga gränser eller förutbestämda rösade leder i hans skapande.

Nyfikenhet driver in honom i nya öppna gläntor, skapar nya synlinjer och landskap. Det finns hela tiden i bilderna riktningsförändringar, och rörelser, som tvingar dig att se på verken på skilda sätt. Det leder till ett synliggörande av nya platser och nya personer, gestalter.

Nu har den vandrande vålnaden hittat till Galleri M i Eslöv och det är lokalt en stor konstnärlig händelse.

Företeelsen jag främst talar om är Mr Walker, Fantomens alter ego, möjligen Jan Håfströms alter ego. En ständigt närvarande fadersfigur eller skapande människa. En vanlig man eller en stilig karl i fladdrande överrock, alltid på väg, ofta ensam, men någon gång tillsammans med en annan människa eller ett djur.

Barndomshjälten Mr Walker

Mr Walker är en av barndomens stora hjältar, som aldrig försvinner. På allvar dök figuren upp i Jan Håfströms konst i början av 2000–talet.

Mr Walker kan visa sig i de mest skilda sammanhang som i Järnvägsparken i Stockholm, ett stenkast från Stockholms Centralstation. Det verket, ”Vem är Mr Walker?”, har en tydlig funktion i det offentliga rummet – att leda oss till och synliggöra en plats, att uppmärksamma något åsidosatt.

Jan Håfström bygger en egen, personlig värld, ett inbjudande landskap, som både berör och utmanar.

Han är både lekfull, finurlig och ständigt nyfiken på att ge sina verk en ny infallsvinkel. Han håller sig till reflektioner och kommentarer kring de stora frågorna som rör livet och döden.

Om du vill veta mer om Jan Håfström har jag två tips. Just nu finns på SVT Play en dokumentär ”Jan Håfström – den långa resan hem”. Det är en dokumentär från 2025 av Staffan Julén.

Därtill finns en avhandling från 2005 av Martin Sundberg ”Tillvaratagna effekter”, en djupstudie av Jan Håfströms konstnärskap och konstnärsroll.

Men har du möjlighet att möta Mr Walker i Eslöv så passa på! Han stannar bara till och med den 31 maj.

The post Mr Walker och Jan Håfström på besök i Eslöv first appeared on Opulens.